From a café window

Man måste förlåta och sen glömma. Man måste faktiskt göra det. För att få en chans, en ärlig chans, så måste man gå vidare med sitt liv. Inte låsa fast sig i saker och ting, ge saker en chans helt enkelt.

Vem vet, ödet har ett roligt sätt att belöna en. Allt går runt och kommer alltid tillbaka någon gång.

Så ikväll, tänker vi lite, säger vad vi tycker och släpper allt. Men endast i någon millisekund. Ikväll är det inte som det alltid varit. För jag förstår nu. Jag vet exakt vad som hände och vad som kommer hända. Och det gör inget. Inte nu längre.

Vem vet, jag kanske håller på och blir vuxen… Tusan, mina aldrig växa upp piller funkade inte!

Men vad det än är, så har jag tagit tag i mitt ”problem”. Jag har gått igenom det, överanalyserat det och löst det. Jag har kommit till den punkt där jag kan till och med tänka mig att konfrontera det, men egentligen så behöver jag inte ens göra det.

Jag har bytt mina gråa converse, jag har lagt mina röda convisar på hyllan och spanar in ett par nya. Äkta converse…