From a café window

Jaha, då var man tillbaka i Slöddertälje. Idag var tanken att jag skulle tvätta och storstäda. Men vem orkar tvätta klockan 09.00 på en söndag? Så jag skippar tvätta delen och kör bara storstädningsdelen.

Och oj vad man behöver städa! De här lägenheterna suger åt sig dam som magneter. Så nu ska jag göra upp en handlingsplan över hur jag ska städa (nördigt jag vet men jag måste ha ett system för att bli klar idag!).

Men inte nog med att jag måste städa men jag måste skriva en uppsats också! Och jag har ingen aning om vad jag ens ska skriva. Jag får svamla ihop något som låter bra! Vem har läxor första dagen? Det är inte ens riktig dag utan upprop!!!

Önskar att mamma sovit över här så hon kunde hjälpa mig att städa lite…

Dagens I-landsproblem: Jag hittar inte ens sakerna jag städar med!

Jaha, då var det dags att åka tillbaka till studentlivet då. Som många av er kanske vet så har jag varit velig och inte vetat hur jag skulle göra denna termin.

Ny utbildning i ny stad (dock fortfarande underbara Stockholm) och nya människor. Allt detta gjorde att lilla jag blev väldigt förvirrad. Anledningen till att jag flytta i första hand var att slippa pendla nu kommer jag få göra det ändå…

Fast inte på samma sätt…

Men nu är det klart (typ) jag ska bo kvar i ett år och se hur det känns. Så nu har jag packat och packat och PACKAT! Jag fick offra en super rolig kväll med fest och utgång med tjejerna och co för att kunna göra detta. Jag fick muta Miss Weli med X-antal kilo godis (som hon lämna kvar?!) för att få hjälp.

Fick lagom med hjälp, sötnosen fick slita lagom tills det blev mörkt ute. Eftersom hon hade cykel så följde jag henne en bit på vägen så att hon slapp gå hem. Sen kom jag hem för att fortsätta packa…

Vilket inte blev av då jag såg vilken hög av saker jag hade åstadkommit. Hur har jag lyckats få med mig så mycke saker hit??? Helt sjukt vad jag fick packa ner, fast jag har faktiskt köpt massa saker också…

Men efter några tomma hot från M om att jag inte skulle få min massage, om jag inte packa klart, så blev det gjort tillslut! Så nu sitter jag här med två superstora resväskor, en weekendbag, en dataväska och så två påsar. Det sjuka är att jag har mer att ta med mig, ska nämligen få med mig mat också. Det är tur att pappa kör upp mig!

Men tydligen ska Stora Klumpen och mamma också med upp… Varför dem ska det har jag ingen aning om!

Nu ska jag bara bjuda på några flumbilder:


Hjälp
  

Flum
  

SuperFlum
  

KLAR

Jag känner mig sjuk. Ni vet, har ont överallt, har inte koll på något, ”är jag bakis eller förkyld” sjuk…

Det enda jag vill göra är att ligga i någon av sofforna och bara glo på film eller sova.

Men folk har andra planer… Det är tydligen stor städnings dag idag, så jag måste damsuga! Och det spelar tydligen ingen roll om jag är damallergiker eller har tinnitus. För 1, vår damsugare låter inte och 2, den är anpassad så att allergiker inte får chock i närheten av den… Jag börjar hata teknologin när den gör så här mot mig!

Sen så har jag en uppsats att skriva. Jag har inte den blekaste aningen om vad jag ska skriva!

Sen så har jag en lista på åtta punkter att avverka på 30 timmar… Det ser inte ljust ut…

Jag är så trött!! Har aldrig varit så trött i hela mitt liv… Inte ens när jag körde min 24 timmar i sträck utan sömn i paris. Jag behöver sååå sova nu. Jag kommer dö av utmattning! I so don’t do ”gå upp tidigt”!

Idag var det Stora Klumpens första dag på gymnasiet. Och jag önskar att jag vore där med en videokamera och förevigade ögonblicket!

Det första hon gjorde var tydligen att gå in i ett skåp inför hela sin nya klass (även lärarna). Bara det är tecken på hur bra material jag skulle ha fått. Sedan ska vi inte ens tala om alla duma frågor hon måste ha ställt!

”Någon” i hennes klass hade tydligen frågat vad Naturkunskap var och hon påstår att det inte var hon… Men både jag och mamma tog det som att det var hennes fråga, med tanken på hur hon såg ut när hon sa ”naturkunskap”. Ett riktigt frågetecken!

Men men man kan inte göra annat än att skratta och önska att man vore där med kamera! Och självklart tacka gudarna att hon inte gick på Rinman!! Då skulle jag ha tvingat henne att byta efternamn och lova att inte berätta för folk att vi är släkt (typ).

Fast ibland duger hon, som när hon bakar en av de två saker hon kan baka. Gilla!

Ne nu ska jag packa imorgon är det ”kollo”, vad de nu innebär!

Ibland ångrar man vissa beslut man tagit. Vissa saker man påbörjat. Men sen tänker man tillbaka…

Tänk om jag inte gjort så? Tänk om jag ändrat på det beslutet och valt något annat? Då hade jag inte haft alla dessa underbara människor i mitt liv! Visst jag skulle haft en liten del av dem, några av dem… Men aldrig på samma sätt som jag har nu.

Jag skulle inte fått ett vykort som jag läst 100 gånger på ett tåg bort. Jag skulle inte förstå vikten av äkta känslor för någon annan och känslan när man förlorat det. Jag skulle inte ha fått upplevt vad känslor för en total främling kan göra och betyda. Jag skulle aldrig vågat erkänna det.

Jag hittade många underbara leenden och skratt i mina nya guldkorn. Men det viktigaste av allt var att jag hitta delar av mig själv som jag tappat bort. Hittat sanningen bakom vad som är värdefullt för mig. Så medans jag sitter på min altan och ser hur träden vajar fram och tillbaka så kraftigt att de nästan faller ner på mig, så vet jag att jag har levt mitt liv fullt ut hittills. Jag har tagit igen allt jag missat och lite till.

Om jag dog nu, så skulle jag inte ångra det jag tidigare ångrat. Jag skulle helt enkelt inte ångra något alls.

För det är ironiskt hur det värsta som hänt mig i andras ögon är det bästa som hänt mig i mina ögon. Det är ironiskt hur folk får för sig saker om mig, saker som jag tror om dem. Jag vet vart jag har mig själv nu. Jag är precis där jag vill vara.

För några år sen hade jag en lista, en plan, en mur och en ursäkt. Idag har jag slängt allt åt sidan och bränt upp dem med ett leende som en pyroman!

Jag erkänner ok, jag är störd! Jag fick reda på att för att gå den utbildningen jag går så måste man ta sprutor då och då. Så vad gör jag? Jo, jag går in på studera.nu och försöker avanmäla mig!

Men som tur är (för min moster kommer mörda mig om jag inte fulföljer det här) så går det inte att göra det. Plus jag har redan betalat och fyllt i saker. Men anyway jag vänder mig till KH och pratar lite om min bostadssituation, människan tycker att jag ska flytta hem och sova över i Slöddertälje när jag inte hinner hem. Så med andra ord så kommer jag ha sovplats(er) där aven om jag flyttar hem…

Jag är ganska lost, ironiskt nog så känns det helt rätt ändå. Jag börja hata almanackor och planering! Varför kan inte allt bara vara drop in för? Gaa! Men men jag får boka om, jag får boka om igen och jag får boka av saker helt!

Om jag vore kung...  Ne, diktator! Oj vad världens skulle se annorlunda ut! Bättre också!

Ne nu ska jag göra något vättigt med mitt liv… Eller inte!

Jag satte mig på ett tåg. Jag åkte runt i ett år. Jag hade kul, jag trivdes och jag mådde som jag förtjänade. När tåget äntligen rullat in på slutstationen så upptäckte jag att det var fel station.

Så jag virra runt lite, fråga om vägen och fick fel beskrivning. Tillslut hitta jag rätt. Så jag hoppa på det nya tåget. Men om jag är på The tåg återstår att se.

Man måste våga hoppa på ett okänt tåg. Det värsta som kan hända är att man får se en ny stad. Eller vänta i några timmar på nästa tåg.

Jag har hört det förut. Jag har himlat med ögonen varje gång. Jag har ”ja-ja”:at åt det varje gång. Men nu verkar det som om det är rätt för mig. Ja, rätt spår för att nå mitt ultimata mål.

Nu återstår bara att välja vad jag ska offra för att nå det. För inget här i livet är gratis, allt har sitt pris och alla måste betala priset för att få det dem vill ha. Även om man brukar få som man vill.

Det här känns konstigt, det känns skumt och oroväckande. Jag tänker inte förklara mig, jag har mina egna personliga anledningar att göra som jag gör. Och inget av dem handlar om någon annan än mig.

För nu har jag planerat min framtid. Jag vet hur jag vill ha det. Jag tänker köra på Plan A. Original planen. Den jag skrotade för att ”Plan A fungerar ändå aldrig!”.  

Jag tänker köra på det jag är bäst på.

Någon har lekt med stadsnätmodemet så inget funkar hemma (varken tv, telefon eller internet!!). Min kära far insisterar fortfarande med att det var åskan som slog ner. Men jag tror att han har drömt det!

Så därför kan jag inte blogga.

Sen så har jag magiskt nog tappat bort min kamera (vitlögn; som jag hoppas att alla sväljer…).

Idag är en inte så bra dag ur säkerhetssynpunkt. Jag har varit ultra klumpig! När jag åt på Your Choice med Fanny – Bunny idag så spillde jag hela min salad. Jag kom emot den när jag skulle göra något så att den föll ner och spilldes ut över hela marken! Som tur är så satt vi ute och allt hamna på Fanny – Bunnys sida så att det såg ut som om hon hade spillt allt.

Sen så har jag förträngt något som hände när vi var och fika med Taskmörten Håkan och Den Snälla Kocken som ska baka till mig (är superultra glad!). Kommer seriöst inte ihåg vad jag gjorde, tror att jag spillde något… Men Taskmörten Håkan kalla mig för klumpig!

Men se så sa han att jag fick följa med till Enköping (?) och se snyggingar om jag ville, så det kompensera upp massor!

Men nu ska jag fortsätta med att planera min morgondag… Den kommer sluta illa! Speciellt med tanken på hur den kommer börja och vad jag planerar att göra innan jag åker imorgon…

Donia skulle ha sagt ”OMG” om hon var här nu!

Jaha, jag får väll ta och erkänna: Jag föredrar kaos framför lugn och ro!

Hela sommaren har varit fylld med kaos. Då menar jag inte bara dåligt kaos, utan även bra kaos. Som när vi åkte till Irak och den enda gången man fick vara själv, var när man stod i badrummet eller skulle gå på toa. Det var alltid folk i närheten. Alltid någon som ville göra något. Alltid någon man delade rum med på kvällen och snackade med till småtimmarna. Alltid någon som skulle äta något när man var sugen på något. Alltid någon som såg till att man inte satt själv (vilket ibland blev jobbigt…).

Sen kom vi hem till Sverige. Här var det inte heller lugnt, då lilla Elias lärt sig både gå och springa under sommaren. Så det hela gick ut på att springa efter den söta skitungen. Detta inne bar att det alltid var folk hemma hos oss (bland annat hans farbror och hans föräldrar och andra vänner). Sen fyllde folk år, det gicks på bio och det härjades runt på alla tänkbara sätt!

Nu… Nu har vi fem österrikiska (typ) människor hos oss. De är alltid någon i varje rum. Det är alltid någon i köket som gör något gott. Det är alltid folk ute på altanen och chillar med något att dricka. Det är alltid någon som vill göra något kul. Det finns alltid någon som retas. Det provas alltid nya saker (kläder, vinner, drycker, mat, mm). Och alla andra kusiner är alltid över på fika eller för att bli ner supna av min kära far (som tycker att det är bland det roligaste som finns att se ”små killarna” bekänna sina djupaste hemligheter).

Då kanske ni undrar vad anledningen till att österrikarna är här är?

Jo, det är så att min kära kusinvitamin Fröken Awsa ska inom kort (om tre år, eller mer, men ändå) byta efternamn (aka gifta sig!). Så igår (lördag) så hade den söta Fröken sin förlovningsfest!

Bland de roligaste festerna jag varit på (om inte Den roligaste festen!) och jag har då varit på många fester! Jag har några bilder som jag tänker lägga upp nu. Resten togs med andra kameror så de måste jag sno imorgon eller senare i veckan.

Nu till min slutsats (ja det finns en!): Anledningen till att jag känner så här, att jag bekänner min stora kärlek till kaos är de att jag känner mig ensam på Wibban! Jag vill inte bo själv längre, det här var ganska tråkigt… Idag alltså!


    
   

Först tänkte jag ”Vad fan håller alla på med? De kan inte vara seriösa…”. Sen tänkte jag ”Ne, jag måste kolla vad det är frågan om…”. Så jag testa. Nu tänker jag ”JAAAHAA! Nu fattar jag!”.

Det är juh helt gudomligt! Jag kan inte fatta att jag tyckt annorlunda!

Allt jag vill nu är att dansa som en idiot och bara hoppa och skutta runt. Visst det känns lite stressigt nu med bostad och sådant, men jag bryr mig inte! Inte just nu. Jag kan tänka mig ex-antal personer från förr och några från nu som skulle ogilla detta. Men som sagt jag bryr mig inte längre. Jag tänker börja sväva snart. Och pricken över i:et är att M kommer! Jag kommer sväva som ett fån då!

Jag tänker dissa allt då, hahahaha!

Jag är seg okej. Jag har börjat sova middag, precis som små bra.

Men det bryr jag mig inte om för att jag mår bra av det. Tydligen…

Imorgon kommer det släktingar på besök från Österrike. Min ena moster har tvingat mig att köra upp till Arlanda och hämta dem och sen köra tillbaka. Självklart tycker pappa att det är en utmärkt ide. Så jag ska köra upp dit, men köra hem är en annan femma! Vi får se hur det går att köra dit. Det kommer bli stressigt, dem kommande dagarna alltså.

Så om ni ser mig på stan och jag inte hälsar så är det för att jag inte har en aning om vart jag befinner mig eller vem du ens är. Ha tålamod gott folk! Sen (självklart) visar det sig att två jag känner ska ha sin bröllopsfest samma helg som Max ska sin 20:års fest… Jag vet inte vilken dag de ska gifta sig på! Och det ställer till med problem i Norpan – landet.

Dagens I-landsproblem: Vilket pris ska jag behöva betala för min Iphone?

Ibland är det bara så värt det. Man får en otrolig magkänsla och man känner sig så mäktig. Allt handlar om hur man ser sig själv. Så med ett leende på läpparna och med lätta steg tog jag en promenad. Mitt mål okänt för alla andra utom mig. Och så kommer det förbli.

Jag vet att det finns en nyfiken liten dam där ute… Och allt jag har att säga till dig sötnos är vänta och se. Tills dess tänker jag fortsätta byta samtalsämne när du ställer frågor som bränns.

Så nu med ett lättat hjärta och ett leende på läpparna så tänker jag krypa ner i min säng (tidigt jag vet). Imorgon är en stor dag för lilla mig…

Jag tänker börja sväva snart så att alla vet.

Så det har nyligen slagit mig att jag kanske borde byta smak lite så där… Alla som känner mig vet vad jag gillar och vad jag föredrar.

Men det slog mig nyligen att man kanske ska utnyttja menyn lite. Jag har testat de vegetariska rätterna gaska mycket, lammköttet och ja till och med chokladdesserterna. Det kanske är dags att testa de vanliga rätterna. Ni vet biffen, kebaben (inte för att jag inte fick för mycket av det i Irak, men tänkte mer Svenskkebab…) och allt det andra som man hoppar över när man ska kolla menyn.

Det här är nog det knäppaste inlägget jag skrivit tror jag…

Men jag kan skylla på att jag haft fyra körlektioner idag och att jag inte sovit något i natt. Sen så har det inte gått så bra för mig idag, allmänt.

Nu ska jag tänka på min plan. Ganska lame om man jämför från tidigare planer men hey, livet är en chokladask man måste prova sig fram (speciellt när den stora vita och alla med nötter i är redan uppätna, man får helt enkelt smaka och spotta ut i smyg).

Dagens I-landsproblem: Hur tar man sig till affären och tillbaka utan att behöva röra en muskel?

Just nu är det lite förvirrande… Tusen tankar och frågor virrar runt i huvudet på mig och framtiden är en dimma. Allt från bostad, stad och skola… Till vänner, länder och bilmärken. Jag har aldrig varit den som velar. Tvärtom så är jag den som stör mig på folk som velar för mycket.

Men nu står jag där, med mobilen i ena handen, datorn i knät och hemtelefonen i andra handen. ”Så hur blir det?” är en fråga som förföljer mig just nu. Jag vet varken ut eller in själv, så hur ska jag kunna besvara andras frågor? Så jag gör det jag är bäst på, leva i just nu.

Ibland önskar jag att jag vore 5 så att alla andra kunde bestämma åt mig! Hahaha, fast inte ens då fick de bestämma åt mig… Å vad jag ångrar det nu!

Ne nu ska jag snylta på Obekas musik igen. Och tröstäta lite, jag fick precis reda på att alla gör det tydligen (tröstäter)!