From a café window

Jag blir galen! Kan inte koncentrera mig! Sitter och lyssnar på mannen med det underbara leendet och gudomliga rösten. Ibland önskar man sig en sån som han…

På tal om en sån där… Hur gör man för att bli av med oönskat uppmärksamhet? Jag har alltid förundrats över hur det kommer sig att man alltid får uppmärksamhet från helt fel åskådare? För jag vet att du tittar, jag har sätt dig!

Så nu sitter jag här och ser dig, fast nu är det jag som snokar, jag som kollar upp dig… Jag måste få veta varför. Jag måste då säga, darling du gör det inte lätt för mig. Fast hur kul vore det?

Jag tänker sätta punkt där innan jag säger för mycket. Nu måste jag skriva klart på min rapport! 

Dagens I-landsproblem: Man ska ha en sån där vovve som är grym på apport! Min mobil laddare är för långt bort för att använda the force…

När man måste plugga mot sin vilja, så finns det bara en sak som kan underlätta det hela…

Jo, musiken! Just nu har jag hittat en ny älskling som funkar för mig!

 Digster TOPP 30

Snubben är grym! Han blandar ihop mina favo låtar med den senaste musiken. Inte nog med det men han gör det på ett bra sätt! Jag är lite små kär i honom tror jag… Hahaha!

Perfa musik som passar när man pluggar, festar, förfestar, städar, lagar mat, lagar annat och gör inget! Spotify är verkligen min langare, för helt ärligt så är musiken min drog! Utan musik går jag i bitar…

Sitter med Obeka på Campus T och skriver min rapport… Fast egentligen skriver jag inte utan gör massa annat som jag inte borde göra. Obeka är dock duktig. Hon sitter med matteboken (fast hon har inte slagit upp den så jag vet inte vad det är hon räknar på…).

Men jag kan nog få det här klart ganska fort. Det ser inte ut att vara en svår rapport. Bara en sådan där jobbig, där halva rapporten står i laborationsbeskrivningen. Så man vet inte vad man ska skriva av och vad man ska skriva om. Men i stortsätt så vet jag hur jag ska skriva. Det gäller bara att komma igång!

Men när man väll kommer igång så störs man av söta Obeka som tänker…

Obeka tittar upp från sitt pluggande och får en funderare när hon ser sjalen runt mina axlar:

”Jaha har Nour likadan sjal som mig… Undra om hon vet om att jag också har en sån sjal… Va komiskt att vi har dem på oss samtidigt!” Obeka tittar runt i grupp rummet… ”Men var är min sjal nu då?”

Det muppen inte fatta var att det var hennes sjal jag hade runt mig! Hahahaha!

Blondinmoments till max!

Vill ha dig i mörkret hos mig, tiden den stannar när vi rör vid varan, å jag lättar jag flyger jag svävar fram, låt det aldrig ta slut!

Låt det aldrig ta slut. Självklart tar allt slut. Precis som ett samtal med en vän i ett annat land. Precis som en promenad med någon man har kärt. Precis som en kväll med någon speciell.

Så med låten i högtalarna angels och höstmörker utanför mitt fönster, säger jag god natt till världen. Om någon skulle fråga just nu ”är du lycklig nu”, så skulle jag svara ”jag är lycklig nu”…

Tjejmiddag på gång

Jag ligger bokstavligen på min matta och glor på min taklampa. Alla som varit hos mig vet att min matta är inget man vill ligga på om man inte är helt borta. Det vill säga packad.

Men allt jag kan tänka på just nu är sena sommarnätter och varma vindar. Nattdopp i fontäner och annat slarv. Vilket påminner mig, jag kan nu säga att jag badat i en fontän i Slöddertälje! Jag ställde mig nämligen i en fontän utanför stationen… Med gummistövlar och paraply för någon dag sen.

Men nu ligger jag har… Jag drömmer mig tillbaka lite halvt till min blommiga matta… Hur kan man vara så nära men ändå så långt borta? Hur kan man stå och se på men vara mitt i smeten samtidigt?

Jag tror att jag förstår, det är inte just nu som räknas eller om fem minuter. Det är inte det som varit, det som är eller det som kommer… Det är bara det som känns som räknas. Allt annat är bara… Där.

Ja, jag är lite vilsen och trött just nu. Jag väntar på att min låt ska spelas från min lista… men egentligen borde jag bara sova… Har saker att göra imorgon och folk att träffa…

Och folk att undvika.

Sorry, jag är inte död... Har bara inte haft internet...
Men nu när jag har det så kommer det komma ett nice:igt inlägg snart :D

Älskling, don’t break my heart just yet, wait a little…

José Feliciano – El Tango De Roxanne
 

Allmänt lost? Check

Trött som aldrig förr? Check

Vet varken ut eller in? Check

För mycket planerat för lite tid? Check

Förbannad? Check

Jag är så o disciplinerad! Jag var ganska duktig (okej, jag var totalt sämst när det gällde självdisciplin men jag försökte!) när jag bodde hemma… Nu, nu kollar jag film, serier och gör allt annat än det jag borde göra! Nu sitter jag på golvet och glor på musik från Moulin Rouge. Vilket på miner mig, jag måste se den filmen igen och det snart!

I morgon kommer det bli en allmänt fixa dag. Imorgon ska jag inte göra som idag.

Nu borde jag sova.

Dagens I-landsproblem: Nu spelas fel låt…

Vi har börjat med det riktigt roliga i skolan nu (PBL). Det innebär att man får ett case (en pasient med en för oss okänd sjukdom) och sen ska man försöka ta reda på vad felet är. Med andra ord det Doctor House gör!


Eftersom det är så super kul så tänkte jag dela med mig av mitt case till er. Så ni också får leka House en stund. 
Reglerna är de att ni inte får använda googel förän ni har listat ut vad ni tror att det är. (Egentligen får man inte använda internet eller böcker. utan det enda man får använda är tidigare erfarenheter.)

Svaret kommer in en kommentar när den första personen har gissat rätt. Det är ok att gissa via sms eller muntligt, om man är för lat för att kommentera alltså...
HA SÅ KUL!


Case 1/D

When he had been a little child Anton had been so active. He was always running and playing. He loved to swim too and had learned earlyy from his mother and father. then when he was about 4 he began to change. He had problems in going upp steps and seemed to get tired more easily even though his leg muscles seemed to be bigger. Hewas clumsy too - and droppedthings or even fell over. When he fell over he seemed to have problem in getting upp himself - as if he was too weak to do it. His parents hadn't been too worried at the beginning but then theyy went to the docktor. Now he had been to hospital for some tests. They had also taken an X-rayy of his back and seen that it was curved to the side. They had also taken a biopsy which they said was for genetic test and also to look for something called "diss....". His parents had been so worried they hadn't thought to write down the name. Todayy when they went to the hospital they would write down what it was the doctors had been looking for and would try to research it as much as possible.




Kom du på det? Kommentera svaret för att få det rätta svaret!

Du gör mig glad när jag behöver det som mest. Tack för att du orkade lyssna, trots att du var flera mil bort och telefonen dog två gånger. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade saknat dig. Du är trots allt den enda som jag gör riktigt knäppa saker med (utan att det är min ide först!).

Så jag tycker att du ska ta bilen (eller tåget) till mig nästa vecka. Så att vi kan kasta vindruvor på sura tanter tidigt på morgonen. Det var riktigt kul att det gick från en promenad i Stockholm till kasta vindruvor på folk… Men sådana som vi är lite allmänt lost i livet.

Tack för att du fick mig att le igen.

Har nästan gett upp nu. Jag har bäddat upp min säng, har lagt mig på magen och tagit av mig strumporna.

Sist min säng såg ut så här så satt du i mitten av den och skrattade åt mig. Du tittade på mig och undrade varför jag låg med halva kroppen utanför sängen.  Du skakade på huvudet och gapskrattade.

Sist du satt här var vi vänner. Sist du skrattade med och åt mig var vi vänner. Nu, nu vet jag inte vad vi är. Jag vet inte ens på vilken sida av sträcket du står. Själv står jag här. Just här, mitt i allt och undrar vad du gör.

Och varje gång min Spotify lista spelar den där låten, så vill jag lägga mig ner och stirra på stjärnorna. Själv. För chansen att få göra det med dig är obefintlig. Så om du tänker fortsätta stå där med ryggen emot så tänker jag dra på mig gummistövlarna, hoppa i vattenpölar, baka och skratta utan dig.

Du vet vart jag finns, du vet hur du ska få tag på mig och du vet att jag alltid svarar. Men tänk på att alltid lätt kan bli aldrig.

Jag blundar hårt. Jag koncentrerar mig noga. Tar ett djupt andetag. Andas in och andas ut, in och ut... Blundar hårdare. När jag slagit upp ögonen så ligger du där. Ok en gång till, blunda, koncentration, andars… Nepp, funkar inte nu heller.

Så jag ställer mig vid fönstret. Öppnar det. Lutar mig ut så att jag måste stå på tår. Andas djupt. Och blundar. Ne, det kommer inte gå. Så jag nöjer mig med att känna den isandevinden mot mitt ansikte. Jag behöver inte sluta blunda för att veta att du inte är här.

Jag behöver inte höra Erik Hassle sjunga Isn’t it Obvious eller The Fray med you found me. Jag behöver inte ligga ute mitt på en väg på ett rosa täcke med hjärtan på, bara för att få se stjärnorna. Jag behöver inte leta igenom min frys efter glass. Jag behöver inte…

Men viktigast av allt, jag behöver inte veta att du tänker på mig.

Jag såg en annons för ett tag sen. En annons som jag inte funderat på, på snart sju år. En liten tävling. En tävling som jag skulle trivas i ganska bra.

Frågan är bara om jag vågar. Jag har materialet, jag har alternativen och jag har iden… Allt jag behöver är lite mod och en knuff.

Det riktigt jobbiga är att få det gjort. Har inte vågat berätta för folk riktigt än. Jag har trots allt nästan ett år på mig.

Men jag har (efter ett bra tag)börjat plocka upp verktyget. Jag tror faktiskt, ibland, att jag har en chans. Jag kanske inte vinner helt… Men att ens delta vore en upplevelse.

Jag får planera lite till innan jag skriver med om det här.

Mysig dag med mina två monster. Det blev stutmattehopp i en lekpark och Cupcake Sthlm. Som blev en stor succé!

Som söta Maria (hon i rosa) sade: ”Det här var mumma! Hit vill jag massor med gånger!”

Super mysigt var det! Personalen är helt toppen som engagerade båda tjejerna i en rittävling. Som båda älskade.

Jag rekommenderar verkligen alla att gå dit med ett barn. Man fattar mycket bättre när man får se allt från deras synvinkel.

Väll hemma, fick jag gå handla och plugga lite. Sen kom Mr A ner på en halv film. Vilket var bra med tanken på att båda behöver plugga (eller jag vet inte vad han har att plugga till men jag har tenta snart!).

Men dagens bästa nyhet är att pappa kommer på lördag med element till mig! så nu slipper jag frysa.

Hej då ladies night, super snygga underkläders modeller med trimmade och inoljade överkroppar och mysiga samtal… Hej läroboken, flera timmars läsande och obegripliga ord!

Jag saknar tiden då man satt uppe till två och såg solen gå upp. Då det aldrig blev mörkt och man blev aldrig trött. Då man kunde vara uppe ett helt dygn utan att ens tänka på sömn. Hänga på stranden eller i någon park. Göra dumma saker i snygga klänningar och slå klackarna i taket utan bekymmer.

Ja, sommaren är underbar! Så synd bara att man ska behöva stå ut med den kommande vintern, innan man kan få sommar igen. Jag måste erkänna att jag är livrädd för den vinter som kommer komma i år… För om den blir värre än förra vintern då kommer jag inte bara känna mig som en frusen fiskpinne! 

Fy, jag ska kolla flyg biljetter nu!

Jag får panik! Har hur mycket som helst att plugga in! Det här går inte!

Det är alltid så när man har ett helt berg av plugg, man vet att så fort man sätter igång kommer det flyta på. Men ”att sätta igång” är den jobbiga biten. Det är nästan omöjligt. Man titta på högen och tänker ”Det här kommer aldrig gå!”.

Så nu sitter jag alltså här och tänker ”Det här kommer aldrig gå! Jag kommer inte bli klar i tid...”.

Det värsta är när man behöver datorn för att plugga. Man har facebook på konstant, folk skriver och man skriver tillbaka. Och när ingen skriver så skriver man själv till någon bara för att kunna skriva tillbaka. Helt onödigt!

Om ingen svara på facebook, så måste man just det ögonblicket fixa en ny lista på Spotify!

Jag är sämst på självdisciplin! Jag behöver mamma eller någon som står och glor på mig så att jag får något gjort.

Mat, bio, popcorn, spontan snabb Mequa besök, nattmacka, insparkad dörr (?) och idol.

Ja det sammanfattar gårdagen ganska så rejält.

Mat och bio med Obeka, Sanna och Obekas bror.  Filmen var bäst! Alla borde se i rymden finns det inga känslor! Och ibland vill man faktiskt ha en sån där tunna som Simon (Bill Skarsgård)har, ett safezone där man kan krypa ner och låtsas som om man är någon helt annanstans. Underbart att de fått in humorn i en annars väldigt seriös och jobbig situation. Helt underbar film!

Pendeln från söder hem var inte helt underbart dock. Någon hade fått i sig för mycket alkohol och olyckan därefter var inte så mysig för oss andra passagerare. Fyy säger jag bara!! Om man känner att man mår illa så kan man ta och kliva av! Det blir bättre för en själv och alla andra.

Väll hemma så var det ”fest” klockan var kvart i tolv och folk förfestade. De hade tittat på idol och var nu på väg mot kåren (Mequa) för efterfest (efter sittningen fest). Så vi haka på. Det var ganska så folktomt där. Det hade tydligen varit 50 personer på sittningen så ganska skumt hur 50 personer blev knappt 16 när klockan inte ens var kvart över ett…

Så vi stanna en kvart och sen drog vi oss hemåt. Men någon idiot tyckte tydligen att det skulle vara skit kul att stå och sparka på min dörr… Det är inte så mysigt när man håller på och somnar och hör ett stort BOM mot dörren. Snacka om att jag flög upp ur sängen! Inte heller är det mysigt när det fortsätter X-antal gånger!

Men, men det är sådant man får stå ut med när det är fest.

Nu ska jag sätta mig ner och plugga. Har massor att göra! Måste bli klar idag, för om jag inte blir det då blir det inge ladies night för mig…

Yey, våra laborationsrockar i skolan har kommit!!  

Så nu kan jag också springa runt och leka dryg i min vita rock!

Är så trött på alla tandläkarstudenter och sjuksköterskestudenter som springer runt i sina kläder. Man tror nästan att de är färdigutbildade när de springer runt så där.  Så nu ska jag inte bara leka nörd men min ryggsäck och medicinska ordlista, utan nu ska jag även se dryg ut i min vita rock.

Jag ska kvittera ut den på måndag.  Så på måndag kommer ni få se bilder på hur smart jag ser ut. Jag får värsta the big bang theory vibbar!

Älskar den serien, såg att det hade kommit ut ett nytt avsnitt idag, nice!                    

Dagens I-landsproblem: Vad gör man först, diskar eller damsuger?

Jag vet att jag lagt ut den tidigare. Jag vet att jag har tjatat ut den ganska mycket. Men det är min favorit lista (ni som sätt hur min Spotify ser ut vet att jag har många listor!).

Det är min sova/plugga/deppa/göra inget – lista. Den passar till allt helt enkelt!

För er som inte har Spotify så kan ni höra av er så hjälper jag er gärna att fixa Spotify.

Här kommer den (sätt Spotify på shuffle så blir det perfa!):

sova [shuffle]

Ibland vill man bara bort till en värld som inte finns. En värld där man kan spola fram och tillbaka ögonblicken. En värld med paus och play knapp.  En värld där man själv avgör vad som får och inte får hända.

Ibland blundar man hårt och hamnar i mörkret. Där inte ens de mest intensiva av solstrålarna når fram. Man omsluts och lämnas kvar där. Tills någon öppnar en osynligdörr och allt man vill är att hitta mörkret igen. Även om det är kallt.

För ibland är ”ibland” bara ett ord. Precis som ”tänk om”.

En liten mysig tradition som jag har är att laga potatis och lök soppa på årets första höstdag. Idag känns det verkligen som höst. Så med lifehouse på högsta volym så står jag och lagar min soppa idag.

Så från och med idag åker mössan, vantarna, halsduken och de stickade tröjorna på. Från och med nu är det te och tända ljus som gäller. Från och med nu kommer det vara svin kallt på Wibban!

Det jobbiga med soppa är att det tar sådan tid att laga, för allt måste koka och bli ätbart. Och sen så måste man ha mackor till för att bli mätt. Så när man äntligen tror att maten är helt klar så måste man sätta sig ner och bre mackor.  Inte så bra för en person som är så bekväm som mig…

Ojoj nu måste jag koncentrera mig på maten!

Bilderna är tagna av Axel Hedman

Varför måste man ta tag i saker och ting? Varför kan det inte vara som när man var liten? Allt löser sig…

Bara 17 minuter kvar, sen gäller det! Jag är lite panikslagen måste jag erkänna.  Det jobbiga är att jag måste låtsas som ingenting på eftermiddagen. För då ska jag få de hemskaste nyheterna. Jag vill bara ligga kvar i sängen och dra täcket så högt upp över huvudet att jag måste kämpa för att andas.

Idag kommer inte vara min dag. Idag kommer jag önska att jag aldrig vaknat, att jag istället sovit bort hela dagen. Vilket jag verkligen önskar att jag gjort!

Jag tänker blunda hårt och låtsas som om allt bara är en dålig dagdröm.

Jag är ett svin, jag har erkänt det många gånger. Men du, du är ett större svin än vad jag någonsin kommer bli. Tänk att jag trodde på allt du sade. Tänk att jag fick för mig att du menade det du sade. Att du ville vara den som var där för mig precis så som jag var där för dig.

Så även om din bättre halva stod där idag och den halvan hälsade på mig, så var det ändå inte samma sak. Tänk att man kan ta något så fint och döda det med ett par ord. Linjerna och gränserna är tunna. Dina ord ännu tunnare. Du står på tunt is min kära vän. Och den isen smälter en vacker dag.

När den väll smälter, titta inte efter mig då. Jag kommer stå flera mil bort och le åt mitt mirakel. Tänk på det nästa gång du ställer dig på isen, den smälter. Det gör den alltid.

Tänk att ett falskt leende som ditt kan säga tusen olika saker på samma gång. Och inget av dem är sant. Inte förrän man ser in i dina ögon, ser in i din själ så märker man att där är tomt. Kallt. Inget att ha.

Så stå på torget du, stå där och le. Men le aldrig mot mig igen. För det är bara slöseri med dyrbar tid, som du aldrig kommer få tillbaka.

Bättre sent än aldrig!

Men här kommer bilderna från tenta festen och bastubad hos mig. Sorry om de kom sent… Men det känns som om jag borde lägga upp något positivt nu…

               

Tänker inte skriva något om bilderna... Det blir nog bäst så tro jag... HAHAHAHA!

Vill ni veta vad jag lär min i skolan?

Hihihi, jag har så kul på min lektion nu! Sitter och tittar på det här, min lärare undrar säker vadd jag gör… Han tror säkert att jag är knäpp!

Eller att jag antecknar allt han säger! HAHAHAHAHA!!!

Jag är såå bäst nu alltså!

Det där var om blodet. Till tentan så ska man kunna förutom blodet, om ben, hjärta och muskler.

Någon som kan hitta alla och länka de till mig i en kommentar? Vore super snällt!!  

Vad är det med D-människor och mig? Hahaha!

Rosa täcke med hjärtan på, höstskrik, rymdfobi, tårar, dans på en hög säng, ångest, sorg, fler tårar, ut smetad maskara, kladdiga ögonfransar, vin, vodka och Fanta exotisk, ilska, flykt, Cissi kram…

Life is a bitch and then you die.

Men innan dess så måste du få uppleva något som gör att du inte vill dö. Små söta saker. Små detaljer i vardagen som gör det lättare.

Saker som att din granne väntar på att du ska komma hem så att ni kan få några minuters tjejsnack. Saker som att dina klasskompisar skickar sms och talar om för dig att du finns. Saker som att någon av dina föräldrar ringer och säger att det är ok, att det kommer bli bra. Saker som ett mail. Saker som en varm kopp te när du kommer för att se på film. Som en stulen kyss i en trappuppgång.  

Saker som får dig att känna att du lever. Du lever och du finns. Men sen, när alla gått, när du läst mailet, när läpparna är kalla, när alla sover… Då önskar man att man vore 3 år gammal och bekymmerslös.  Man var ute och lekte tills det var dags att sova. Man fick ligga mellan mamma och pappa om man var rädd. Man fick 100 sagor berättade för en tills man mådde bra igen. Där en puss på det onda och godis var knepet för att få solen att skina igen. Där det värsta man viste var dåligt barnprogram och regniga dagar då ingen fick gå ut. Eller det hemskaste som kunde hända var att nallen var borta…

Då man kunde hoppa i vattenpölar och känna att man levde.

Jag skrev ett inlägg. Jag radera det. Jag ångra det.

Nu sitter jag här, lite tom och lite förvirrad. Den enda klara tanken jag har är ”Allt kommer bli bra när jag vet allt”. Men det är inte sant. Jag är sämst på att ljuga. Det kommer inte bli bättre. Från och med nu har jag bara dåliga nyheter att vänta mig. Det kommer bli ett helvete!

Frågan är hur man ska le efter det. Ska man ta ett sådant där fake som alla går på? Eller ska man inte le alls? Ska man sitta där och se hur världen bara rasar in, medan man tittar på?

Jag vet inget just nu. Allt jag vet är att jag inte vill göra något dumt som jag brukar göra. Jag vill inte göra det jag brukar göra…

Jag tänker inte klart just nu…