From a café window

Livet är som första skoldagen i ettan. Man måste hela tiden gör ett intryck på alla för att överleva. 
Jag har alltid haft problem med att hur det kommer sig att folk vet vad jag heter innan jag ens presenterat mig för dem...  Men vad vet jag, det kanske är en bra grej. Det betyder väll att jag är svår att glömma.. Eller? 
Fast jag kan inte sluta tänka på hur det kommer sig att folk alltid vet vad jag heter...  Ja det är sådana tankar man får när man sitter i en tvättstuga med en vetenskaplig artikel...  Tankarna bara snurrar runt och det enda försvaret man har mot dem är en artikel om enzymer. Men någon gång måste dessa tankar få komma...