From a café window

Ibland när tankar som tänk om och jag borde inte dansar runt i huvudet… Man ska aldrig börja tänka och känna efter. För det är när man börjar tänka som man börjar ångra sig och det är när man börjar känna efter som det börjar göra ont på riktigt.

Men vad gör man när ens förflutna förföljer en? Vad gör man när mobilen inte slutar ringa, när du är i andra ändan och mår som mig? När det verkligen inte går att säga hejdå, för klumpen i halsen växer…

Så hur ska vi göra nu? Hur tar vi oss vidare från det här? kan vi ens gå vidare?

Du borde inte ha ställt den där frågan igår… Du borde inte fått mig att börja tänka på då. Du borde inte säga saker som du inte kan hålla. Du borde göra det rätta. Du borde, men jag vill lika lite som dig…