when i'm stalking you ben affleck
”Snygg och lycklig snygg och lycklig snygg och lycklig snygg och lycklig TÄNKA SNYGG OCH LYCKLIG!!”
Vilken fegis man är ibland! Snygg och lycklig. Jag fattar inte hur det hände men plötsligt är jag den som gömmer mig bakom en buske! Snygg och Lycklig. Springer in och gömmer mig, slänger mig under täcket och låtsas som om jag inte finns. Snygg och lycklig, tänk snygg och lycklig!
Vad hände? Jag som brukar gå fram och vara rak på sak, sitta och stå rak i ryggen. Har aldrig tagit skit från någon någonsin. Inte konstigt att Mattisgården inte kände igen mig när jag ringde helt i panik och fråga vad jag skulle göra. Inte konstigt att mamma sucka åt mig och sade att jag bar mitt hjärta utanpå kroppen. Inte konstigt att pappa vill att jag kommer hem och ”tar semester från allt” (?!).
Men det är burka i hissen all over again! Jag vet inte om jag berättat det, men när jag bodde i Årby så flyttade det in en familj som var ganska extrema i sina åsikter om vad man fick och inte fick göra. Och en dag när jag kom hem från basketträningen så hade jag mina basketshorts på mig (som ändå är ganska långa, under knäna typ) och jag skulle ta hissen upp. Då kom pappan och tre av hans barn (våra grannar alltså) och åker med mig upp. Det som händer är att hans treåriga dotter tittar på mina bara ben och spärrar upp ögonen och sen tittar hon på sin pappa helt i panik…
Kommer nog aldrig glömma det där… Kommer vi aldrig komma ifrån det här? Hur svårt kan det vara egentligen? Måste alla glo när en tjej har barbent när det är 25 plus grader? Vi lever ändå inte på 1800-talet!
Jag prata med pappa i telefon och berätta hur alla betedde sig här. Min pappa som är en ganska liberal man (förutom när det gäller söndag morgon och hur man behandlar andra människor, speciellt de äldre) blev ganska så arg.
Eftersom han har sätt alla mina kläder (då det är tvång för honom hemma att vara publik på modevisningskvällarna då man köpt nya kläder) så vet han att jag inte har något som borde ge den uppmärksamheten.
Den enda gången jag varit med om detta var när jag var 14 och åkte till Irak. Och då hade jag ändå ganska plufsiga kläder och långa! Det är som att vara utomlands, jag börjar undra om jag ska ha med mitt pass med mig när jag lämnar lägenheten…
Dagens I-landsproblem: Känslor som bleknarbort i solens hetta
