time to pretend
Fröken Östlunds vita månad är nog inte så pjåkig ändå!
Inte illa att vakna på lördag och söndag och känna att man faktiskt vill gå upp. Men även att kvällen innan var lyckad. Två flugor i en smäll ungefär.
Igår fick jag det bekräftat för mig att det inte är mig det är fel på utan alla andra (ja, kanske inte ALLA andra utan vissa få utvalda…). Jag tycker att det är lite trögt det folk håller på med. Om man tycker på ett sätt så tycker jag att man ska ta och säga det till personen i fråga och inte till alla andra runt omkring personen. Och sen kan man diskutera själva problemet (som i det här fallet är ett påhittat problem, men ändå).
Det känns som om jag går i 8:an igen! Stört!
Kan inte folk bara växa upp? Snälla?
Dagens I-landsproblem: Jag vill äta min Ben och Jerry’s nuuuu och inte efter maten!
