From a café window

Jag saknar din röst, jag saknar din blick, jag saknar känslan jag får när jag är nära dig…

Som om allt är som det ska vara, säkert, meningsfullt, tryggt, men bäst av allt lätt.

Det slutar alltid med att man får ändra på saker, klippa i pusselbitarna. Jag saknar känslan av trygghet som jag får när jag är med dig. Inget kan nå mig då!

Men medans jag sitter här och hör din röst i telefonen så kan jag inte låta bli att sakna dig ännu mer! Jag vill vara där du är, göra det du gör. Varför ska det vara så längt mellan oss? Varför ska det vara så komplicerat när allt innan varit så enkelt?

Hur det än blir, vad som än händer så är jag glad över att ha dig!

N+N=Z