"jag vill bara gråta, så vackert..."
och jag tänkte på allt som jag kunde ha haft
och jag tänkte på livet jag levde
och jag ångrar det mesta, hur blev det så
När man upptäcker sin musik igen så kan det bli lite fel.
Ibland så slutar man lyssna på vissa låtar för att man 1. Har tjatat ut dem eller 2. De funkar bara inte att lyssna på dem.
Men sen så kommer den dagen då man ligger på mattan och tänker på varför man slutat lyssna på just den här låten? För det är juh precis så här det känns just nu…
Så man börjar lyssna igen, sakta men säkert så har man öppnat Pandoras ask!
Sen så hjälper det inte att hela ens värld är upp och ner. Varför ska allt skit komma på samma gång?
Jag börjar undra om det här var rätt val, om allt de här var meningen… Är det värt alla tårar?
Det ska inte vara svårt, om det är meningen så ska det inte vara svårt!
Dagens I-landsproblem: Min mat är för varm just nu…
