dynamite
Ibland ångrar man vissa beslut man tagit. Vissa saker man påbörjat. Men sen tänker man tillbaka…
Tänk om jag inte gjort så? Tänk om jag ändrat på det beslutet och valt något annat? Då hade jag inte haft alla dessa underbara människor i mitt liv! Visst jag skulle haft en liten del av dem, några av dem… Men aldrig på samma sätt som jag har nu.
Jag skulle inte fått ett vykort som jag läst 100 gånger på ett tåg bort. Jag skulle inte förstå vikten av äkta känslor för någon annan och känslan när man förlorat det. Jag skulle inte ha fått upplevt vad känslor för en total främling kan göra och betyda. Jag skulle aldrig vågat erkänna det.
Jag hittade många underbara leenden och skratt i mina nya guldkorn. Men det viktigaste av allt var att jag hitta delar av mig själv som jag tappat bort. Hittat sanningen bakom vad som är värdefullt för mig. Så medans jag sitter på min altan och ser hur träden vajar fram och tillbaka så kraftigt att de nästan faller ner på mig, så vet jag att jag har levt mitt liv fullt ut hittills. Jag har tagit igen allt jag missat och lite till.
Om jag dog nu, så skulle jag inte ångra det jag tidigare ångrat. Jag skulle helt enkelt inte ångra något alls.
För det är ironiskt hur det värsta som hänt mig i andras ögon är det bästa som hänt mig i mina ögon. Det är ironiskt hur folk får för sig saker om mig, saker som jag tror om dem. Jag vet vart jag har mig själv nu. Jag är precis där jag vill vara.
För några år sen hade jag en lista, en plan, en mur och en ursäkt. Idag har jag slängt allt åt sidan och bränt upp dem med ett leende som en pyroman!
