En ros doftar lika gott även om vi ger den ett annat namn
Skulle precis lägga mig för att somna om, då jag såg det… Där i min väska som jag haft ett bra tag nu, i väskan som jag packar om varje dag… Där längst ner, rosa och bortglömt, låg det. Jag trodde att jag hade gjort mig av med det, den där varma sommardagen då jag cyklade hem i ren ilska.
Plötsligt var det som om jag klivit in i en tidsmaskin. Jag befann mig i stadsparken på min svarta cykel med min gamla Walkman i ena handen och Lasse Lindhs Louise Ibland i huvudet. Jag ville bara skrika av ilska, då… Nu, en lättnad som jag aldrig känt förut spred sig genom kroppen. Det kändes som om Spotify synkade mitt humör och Per Gessles röst hördes med det ljuva orden ”… det är över nu men jag kommer ihåg alla dagar med dig…”. Och så många gånger som jag har stått och skrikit de där orden på fyllan, plötsligt fick de en helt ny innebörd än vad de tidigare haft.
Positivt på något sätt.
Så medans jag gräver ner stridsyxan och Mariah Carey sjunger mig till sömns, så ska jag tänka på allt jag haft och allt jag inte ångrar.
Men innan jag sluter ögonen helt så ska jag nog höra av mig till min egna Mr Big. Han som aldrig riktigt fick chansen. Nästa gång vi sitter på en trapp klockan halv fyra på morgonen så ska jag vara öppen för förslag. För det är du värd.
