From a café window

Genomskinligt grå blir jag utan dina andetag.

Jag förstår inte alltid alla tecken, blickar och ord. Jag känner mig förvirrad och ibland till och med taskig.

Det gör ont ibland, det går ofta åt skogen och krackar som ett korthus.

Men när det går så går det framåt, tills det går åt skogen.

Men då är det för att jag har bidragit med något och inte bara för att andra har bidragit med något…

Eller kanske inte exakt de orden men något liknande.

Ner slagen, massa blåmärken, förstörd men inte trasig!

Hur lätt man än får blåmärken så går man ändå aldrig sönder helt. Det finns alltid någon som kan laga det trasiga. (N+N=Z)