Om tusen tårar är värda att falla för en kyss på en trapp så låt dem falla
Det skär, det känns som om någon knivat en och sen vridit om. Trodde att det skulle bli annorlunda, att det skulle kännas annorlunda. Men oj så fel jag hade.
Vi skulle inte göra så här, det lova vi. Men jag bröt mot avtalet först. Får ta konsekvenserna nu...
Men ändå står du där och flinar mot mig som om du vill göra om allt, som om det är värt alla tårar igen. Men vad vet jag, det kanske inte fanns några tårar. Det kanske bara var lättnad eller kanske ingenting alls...
Jag vet vad som hände den där dagen, på trappen där vi satt och jag sade som det var...
Du visste juh! De hade berättat för dig... Men du vägra tro dem! Du vägrade. Men när du upptäckte sanningen så krascha allt runt min värld. Du kom och tog allt och drog!
Han sjunger:
"En översikt, en planritning,
en detaljerad beskrivning på det perfekta brottet,
hur man tar sig in i någons hjärta och stjäl det
Du tog vad du tog och jag klandrar dig inte,
men jag kan inte se nåt lyckligt slut på det här
och röken sticker i mina ögon och det finns ingen nödutgång"
Och oj vad det stämmer in på allt! Vi klarar inte av att vara perfekta, men vi kan vår grej. Det vet du, så förneka inte det.
Men vad tänker du nu? "Vad vill du mig?"... Du vet lika mycket som jag att det inte är värt alla tårar! Du vet att om vi sätter oss på trappen igen, om vi åker tillbaka till då... Det skulle nog sätt annorlunda ut nu. Men jag ångrar ingenting, för om jag gör det så skulle det inte vara så som det är nu. Du tog allt!
Men ibland... Ååå vad jag önskar att jag suttit kvar på trappen och gjort allt du bad om...
"Det skulle vara vi mot världen inte du och han! Och definitivt inte jag och Blondie!"
Ta mig tillbaka, ta mig bort från det här, gör allt ogjort och förändra min vardag.
