From a café window

Nu ska jag låta tårarna rinna ner för kinderna och önska att jag aldrig träffat dig...

du vet väll om att dina, ord är som nålar? Klart du vet... Annars skulle inte du säga det du säger!

Snälla, lämna mig ifred... Låt mig leva mitt liv, låt mig få förtränga allt (en stund)!