From a café window

När snön faller utanför fönstret kring en gatlykta, då önskar jag att jag låg mitt på vägen (som i "the Notebook"). Jag bara tänker på det som händer när det snöar så som det gör nu...

Det är som om tiden står stilla och allt bara flyter runt och man svävar i mitten av sitt liv.

Jag börjar undra vad det egentligen är som gör att man kan släppa taget om saker och bara leva i nuet... Har nämligen testat på det där men kom på efter ett tag att det inte funkar i alla aspekter. För hur ska man bara släppa taget om någon som man vill ha kvar? Hur ska man kunna släppa något som förstört?

Blås på det onda, ta bort allting svårt...

Nu har det slutat snöa, det magiska ögonblicket är över lika fort som det kom.

Om jag ändå kunde drömma...