det var en gång...
Jag kan förstå hur du känner.
Det är inte lätt att vara den som känner sig sviken när alla andra ser en som en svikare.
Du måste ha det svårt i mörkret...
Att stå där och bara få se på medan saker och ting förändras till de bättre måste vara förkrossande, till de sämre måste även de vara en belastning. Men var det inte så du ville ha det? Var det inte så det skulle sluta?
Som sagt, jag kan förstå hur du känner dig... Men bara ibland!
För inners inne, så långt in man bara kan komma så känner jag mig precis så som du känner, sviken...
Ta djupa andetag, riktigt djupa, från magen... Och andas ut... Så nu är det över...
Tack eller något.
2N=Z
Är du en tyst tiger?
Trackback
