Vänner av ett annat slag
Det är inte klokt...
Varje gång det händer så pang, mobilen ringer!
Om det inte hade hänt så ofta skulle jag tycka att det var läskigt...
Men det har blivit en rutin för mig... Blir nästan orolig om det inte händer...
Börjar undra om du har en satellit där ute med namnet "Novas liv" eller något...
Det skulle heller inte förvåna mig...
Och ja, jag pratar med dig i tele samtidigt som jag skriver det här :P
Men vadå du håller ju aldrig tyst :P
Jag vet att jag inte har sagt det här till dig och det känns skumt att du får reda på det via bloggen... Men tänkte att om jag ändå ska skriva ett helt inlägg om dig så kan jag passa på att skriva ner det också!
Det är ett erkännande, ett förlåt, en ny start helt enkelt!
För du är nog den som skulle kunna göra vad som hälst... Men ibland är folket (jag) runt dig idiotiska och vägrar inse det...
Men du här kommer det!
Jag erkänner här med att jag gjorde ett misstag den där dagen när jag la på och sa allt det där...
Jag menade det inte ens, jag sade det bara för att det var det som förväntades av mig. Jag vet nu hur trögt det var för jag ville inget av det där... Du rädda ju mig... (Kommer du ihåg? Den där dagen då jag föll och höll på att få stryk av den där "läskiga snubben" med grönt hår...)
Men jag lovar att inte göra om det! Det får bli som det blir med allt annat...
Tack för att du finns där <33
Ps. du är skyldig mig en glass med tuttifrutti smak! Ds.
förlåt förlåt förlåt... men jag vet inte vart det är...
