From a café window

Ännu en sömnlös natt...

Jag kan inte sova, inte efter det samtalet jag precis har haft!

På något sätt så håller saker och ting på att gå i bitar. Det började efter bungyn och fortsatte när skolan började. Jag har inte varit den väl organiserade, alltid redo och anpassningsbara människan som jag alltid har varit.

Det har varit nervöstsammanbrott, ingen självdisciplin, ett par duma beslut och värts av allt "red bull och cola" kvällar...

Men som jag sade till min vän på telefon nyss, jag har ju varit mig själv hela tiden... Så varför känns det så annorlunda? Så fel...

Vilket han inte kunde svara på med ett riktigt svar (sorry, men fattar inte vad poängen är...). Så därför har jag börjat undra om det här är vad jag ville ha? Eller är det bara den delen av mig som kommer fram när jag har pratat i telefon med N?

Det känns verkligen som om mitt undermedvetna har planer som jag inte har listat ut än...

Jag håller på att tappa förståndet! Är i stort behov av lov!

Tur att det blir i Österrike, långt borta från verkligheten!