From a café window

Jag hade tråkigt idag så jag gick på skattjakt i frysen. Och gissa om jag hitta min skatt! En päron splitt. Så jag ställde mig barfota i gräset och åt min glass med ett stor leende på läpparna. Barnsligt gott.

Det roliga var att en meter ifrån mig lekte två fjärilar. Å vad jag önskade att jag hade kameran med mig ut i trädgården! Men eftersom jag är lite halvt lat och eftersom ögonblicket skulle bli förstört av minsta lilla rörelse så stod jag kvar och bara njöt av det hela.

Så med leendet fortfarande på läpparna, så tänker jag på röda blommor och ser gardinerna fladdra till av den varma sommarvinden. Sommaren är snart slut, alla problem som man skjutit upp börjar bli verkliga igen.

Men nu, just nu är jag inte där än.

Jag ska fortsätta leva i min verklighetsdröm ett litet tag till.

Du är ett sms bort. Jag vet det innerst inne. Men något stoppar mig från att skriva det där sms:et, varje gång jag försöker. Det tar emot och det känns inte som om det är så det ska vara.

Det kan bero på att jag inte har en aning om vad jag ska skriva, förutom ”hej”. Det kan bero på att det känns fel mot någon annan. Det kan bero på att du ringde mig när jag tänkte på dig också. Det kan bero på att du inte verkar veta vad du vill. Inte för att jag vet vad jag vill, men ändå.

Det var vid den här tiden på året som allt började. Något nytt, något bättre, något jag ville. På våra villkor, vi tillsammans. Kanske borde skicka ett sms nu. Men du sover va? Du sover och du gör det förhoppningsvis inte ensam. För om du är ensam… Problem är bara förnamnet för mig.

Men om du hör av dig först… Vem vet, det kanske inte blir problem då…

Bon Iver – Skinny Love

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted?
Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?

Våra val gör oss till dem vi är idag. Det vi väljer formar oss. Som en båt man täljer själv, ibland slinter kniven och det blir djupare på vissa ställen och ibland slinter den så hårt att vi gör illa oss. Precis som de val vi gör, ibland går det så fort och plötsligt står man där och tänker ”Hur fan tänkte jag egentligen? Varför gjorde jag så?”. Men ibland blir det helt perfekt. Jag befinner mig i mitten stadiet, det här kan gå åt skogen men det kan även bli storslaget.

Så antingen svarar jag ”Ja” eller så lämnar jag allt åt ödet och ser vart jag hamnar… För ett fast och bestämt ”Nej” känns inte rätt just nu. Men vem vet, det kanske är just det valet jag borde göra nu.

Det händer mycket just nu och vissa saker känns inte så värdefulla just nu. Vissa saker som förr skulle ha betytt hela världen, är nu bara små skit saker.

Så frågan är just nu: ”Är du lycklig nu?”

Jag får se hur det blir med den frågan, men en sak är säkert jag behöver då inte oroa mig för något. Allt löser sig. Och jag vet varför nu.

Hur kommer det sig att du alltid får mig att le? Din lista, min lista, vår lista spelas nu. Den vaggar mig till sömns varje natt. Yellow, high, lucky, to be with you, the only exception, seventeen, isn’t it obvious och så självklart wonderful world.

Darling, du är den första snön, nybakta kakor, stora fluffiga chokladmuffins och chokladdoppade jordgubbar! Du är simply the best när jag behöver det som mest. Min privata solstråle som lyser endast på mig och ingen annan.

Du är min personliga sockerblandning. Utan dig faller jag isär.

Men the funny thing is: Jag är inte kär i dig..

Så vad är din plan Darling?

Så, då är man hemma i Sverige igen. Tanken var att resa vidare till Österrike och sen Paris men Österrike får nog vänta då hela tjocka släkten kommer hit om någon vecka. Vilket gör att Paris får vänta då självaste M kommer på besök från Nantes.

Jag blir nervös av att tänka på det. Mr M under mitt tak, nice! Bästa vore om man kunde planera en utekväll, en sådan som vi hade i frankrike…

Men nu kanske ni undrar hur jag har haft det i Irak, det är trots allt inte så vanligt i mina kretsar att man åker till Irak. Men bilder och historier kommer snart. Allt jag har att säga är att sjukt många fria (5 st. fria, var av en fria åt sin son och massa mammor frågade om man inte ville komma över på middag och bara välja en av deras söner… Ja.). Alla glodde när man hade något som inte var tillräckligt långt för deras smak och det fans sjukt snygga och artiga killar där. Men som jag lova Fröken Östlund så blev jag inte kär i någon… Hahaha!

En annan sak är den att alla här tror att det inte finns ett skit där och att folk inte ens har bilar… Men shit vad fel alla har! Folk där är helt sjuka! Vårat mode handlar om kläder och telefoner och skor, deras mode är bilar och hus. Något man hörde ofta var ”Nja, jag ska bygga nytt hus. Tre vånings hus är förra årets mode!” och ”Det här är min bil (pekar på en ny BMW), men jag ska köpa ny snart den är inte så modern jag funderar på en Chrysler”. Och då snackar vi stora bilar då det var omodernt med vanliga ”små” bilar. Helt sinnes!

Det är ganska synd om dem, de har så mycket pengar men de vet inte vad de ska göra med de…

Som sagt bilder kommer snart. Nu ska jag ner och äta vattenmelon och kolla om våra gäster kommit än.

Saknat alla, så hör av er till mig <3

Ok så här ligger det till, jag kommer inte sluta blogga utan jag kommer att befinna mig i IRAK!

Min plan är att fota massa och lägga upp bilder så fort jag får tillgång till internet. Men hey, det är Irak vi pratar om… Strömavbrott and stuff. Så vi får se hur ofta det blir. Men in och titta ändå man vet aldrig när elguden är på min sida.

Anledningen till att jag kör svengelska nu, är den att söta Don – Don var här med min favo Ben&Jerry’s för att muntra upp mig. hon hjälpte mig lite faktiskt, hon bar ut väskorna medan jag damsög mitt rum och hon hjälpte mig välja musik till min Ipod.

Nu kvarstår bara att packa ner det sista som jag kommer att använda imorgon och sen är det bil till Arlanda som gäller. Därifrån någon timmes taxfri shopping innan våran 6 timmars resa börjar.

Jag vet inte när jag kan höra av mig till alla, men skriv söta saker till mig här eller på facebook så att jag inte känner mig helt ute på en öde Ö. Juste… Det finns en chans att jag inte har mottagning på telefonen när jag är där… Jag vet jag vet, naken, rädd, exposed...

Jag kommer dö! Civilisation sökes!

Ibland tänker man sig inte för, man bara kör på. Sen (som vanligt) så hinner tankarna ikapp och man funderar på vad man egentligen tänkte på just då.

Det har pratats massa om att vara ”Snygg och lycklig”, om att man ska bete sig vuxen och göra saker på ett vuxet sätt. Det har tappats tro och hopp, det har klagats och supit, det har gråtits och skrattats. Det har även gjorts mycket dumt.

Men kan det vara så att det man egentligen borde ha är det man inte vill ha? Det man inte kan tänka sig, det som känns helt fel. För vad säger att det som känns helt fel nu inte är helt rätt om ett tag?

Så ska man tro eller ska man inte tro? Ska man sluta tro, ta allt som ”sånt skit!” och gå vidare?

Eller ska man fortsätta, lite halvt vilsen och alltid på vift… Göra saker som får andra att skaka på huvudet och önska tyst att det vore dem.

Det tog ett år för mig att förstå vad som spelar roll. Så efter att jag varit vilse och på vift så har jag förstått att det enda som spelar roll är vad man har for relation till sig själv. Att de som verkligen bryr sig är de som inte ställer till med extra drama och de som inte bryr sig ifall man gör bort sig eller inte.

Det enda som betyder något är att man inte ljuger för sig själv, att man är ärlig i allt man gör. Bra karma ger bra möjligheter.

Så egentligen spelar det ingen roll vart bollen är, det är tydligen ändå ingen som tänker röra den. Saker är som de är av en anledning. Och misstag sker.

Har haft värsta SATC grejen här hemma!

Ni vet scenen när Carrie Bradshaw tappar bort sitt ”Carrie” – halsband? Jo, jag tappa bort mitt halsband för ett tag sen. Ni vet den med hjärtat som går att öppna och stänga (förlåt men jag våga aldrig berätta det för dig). Idag när jag häll på att packa upptäckte jag ett hål i min väska… Och PRECIS som Carries halsband så låg mitt halsband därpå samma ställe…

Det roliga är att hon är i Paris när det händer och min väska är köpt i Paris!

Snacka om att leva som på film!

Ser du Roger, det som händer på film kan faktiskt hända i verkliga livet också!

 
 (Z <3)

Jag ser dig!

Sätter igång shuffle på Spotify, din låt spelas upp direkt. Loggar in, 13 meddelande från dig. kollar i min väska, ett trasigt Eiffeltorn glimmar i solskenet. Jag kan inte sluta le, jag kan inte sluta tänka på hur det kunde ha blivit.

Alltid något som håller oss isär, även om hela universum verkar för att ge oss det vi vill ha. Varje rödros har sin doft, din doft ligger i min plånbok där du la den. Känner mig helt störd när jag plockar fram den för att dofta på lycka.

När du ler, ler jag.

Snart står vi där på kanten igen och ler…

Jag har fått en väska nu. En rätt så stor väska, jag får till och med plats i den. Men nu är det inte så att vi ska packa ner mig utan 6 par skor. Hälften av alla de skor jag hade med mig hit. Till mitt försvar kan jag säga att jag tänker lämna kvar ett par skor där. De är trasiga och ska endast tjäna sitt syfte som reseskor till ett skumt land.

Men så klart så har jag ett annat erkännande. Ett ganska töntigt erkännande, min största skräck (förutom fåglar, dockor och kryp) är att mina kläder ska försvinna i flygget! Eftersom vi att vi reser så mycket så känns det som om det är en tidsfråga innan en av våra väskor försvinner. Visst pappas väska var på vift när han åkte till Marocko och alla våra väskor har vid ett eller annat tillfälle gått sönder… Men jag vill inte riskera mina favoritplagg (om min svarta klänning försvann så skulle hela helvätet braka löst på flygplatsen!).

Så därför packar jag alltid ner ”allt som inte får försvinna” i mitt handbagage! Vilket är lite kul då jag en gång fick min väska genomsökt och de titta på mig som om jag vore värsta party freaket! Men men jag tar inga risker när det gäller mina kläder, de är som mina barn för mig… Ja, jag skriv med sömn i ögonen. Ser knappt hela skärmen!

Dagens I-landsproblem: Jag vet inte hur jag ska få tag på A, vågar inte ringa…

Fick ett samtal av Eskilstuna Kuriren nyss… De vill göra ett reportage om förra årets studenter och hur det gått för dem och deras framtida planer. Tydligen hade de fått ett tips om att jag skulle vara ett bra intervjuobjekt (?!).

Kul, men inget för mig tror jag då jag skulle svara ”ööö Jag vet inte…” på alla frågor som kan tänkas komma på intervjun. Så nu ska jag tänka på saken fram till tre och sen ska jag ringa och tacka nej, tror jag… 

Fast det skulle vara kul att få göra själva intervjun, alltså vara den som intervjuar folk.

Nu ska jag vara duktig och städa lite och fixa något att äta.

Tradition och roliga flak..

     



Donia gjorde en DOONIIA (för er som inte vet: kom för sent!) så vi fick hänga med hennes mamma :D


  

Sitter på övervåningen i den gröna soffan med dator och Z tv (Är det bara vi som fortfarande har den kanalen?), datorn och en bok. Ja jag vet, varför har jag alla tre… Men jag vill ha musiken från teven för att få se på musikvideon, datorn för att ha kontakt med världen när boken blir för djup. Jag tänker inte säga vilken bok det är, sorry mupps!

Men för er som inte har facebook, så är jag i ETOWN nu! Pappa åkte upp och hämta mig från jobbet, eftersom jag hade massa packning (läs: skor) som skulle med hit. Så när jag kom hem fick min kära mor och Stora Klumpen en chock! För nu skulle alla deras kläder ut ur min walkincloset men självklart fanns det inga klädgaljor kvar åt mig! Så det utbröt ett mini tredje världskrig här hemma.  Men pappa löste allt genom att jag får ”sno” galjor imorgon när ingen är hemma… Världens bästa pappa!

Men nu är jag bara trött. Har inte ens packat upp allt än. Det jobbiga är att jag kommer få packa igen, om 13 dagar då vi åker till Irak. Jag vill inte!

Dagens I-landsproblem: Varför måste man stryka sina kläder? Det blir ändå aldrig bra!

Jag känner mig som en bortskämd snorvalp! Min kära pappa åker direkt från jobbet (han jobbar mellan 04.00 och 14.00) för att hämta mig och mina 12 par skor (plus de jag kommer ha på mig, så totalt 13 par skor). Det sluta med två resväskor, två weekend väskor och två body shop tygpåsar.

Japp, mamma och pappa kommer mörda mig! Men jag ska ”vara hemma hela sommarn”. Så det är deras fel att jag måste packa inför Irak resan, Österrike veckan och Paris dagarna. Resmaterial (böcker) tar plats juh!

Så nu ska jag bara ta en sista runda här för att se att jag inte glömt något…

Kommer sakna Alla Människor!

Dagens I-landsproblem: Jag kommer inte in i badrummet, mina väskor står i vägen!