From a café window

Snart åker jag, snart är jag där jag hör hemma, snart kan jag ligga ute i gräset och göra nada. Ringa runt till folk och ha det mys i någon park, ringa folk och ha det mys hemma.

Snart är jag på de vällbekanta gatorna där jag känner mig som tryggast. Dansa fram i gränderna och hänga på uteserveringarna. Shoppa på TP och planka på parken. Hämta Stora Klumpen från P-badet och tvinga henna att hänga med till Slagsta glass.

Sitta på trappen utanför stadshuset med en påse från godisland, i väntan på att bion ska börja. Sitta på trappan och spana efter snygga J… Bada i pinnfontänen när ingen ser, smyga in på statsbiblioteket för att svalka sig från värmen, sitta på Strömsholmen med en glass och Spicy och äta på Pastahuset när det är fullt överallt annat.

X – antal timmar, 12 par skor, 15 klänningar, gud ved hur många plagg sammanlag, en trött kusin senare och jag är färdig packad inför en sommar på vift.

Det slog mig precis att ända sättet folk kommer kunna ha kontakt med mig är via facebook och bloggen. Mina 23 dagar i Irak kommer vara mobilfria då jag troligtvis inte kommer ha mottagning… Fast det var sex år sen jag var där, mycket har tydligen förändrats.

Nu är frågan bara hur jag ska ta mig till stationen imorgon. Jag funderar på att ta en taxi. Men min kära Kusinvitamin kommer mörda mig om hon får reda på den planen. Men så klart så hade hon redan löst det genom att be sin man köra mig till stationen… Men håll tummarna att min kära Far kör upp för att hämta mig!

Två stora resväskor (tucktuckar alltså), en Weekend väska (Min väska som jag köpte i Paris, som jag brukar ta med mig upp på planet. Ni vet en sådan där väska man lägger saker som absolut inte får försvinna på flygget.) och så dataväskan med dator och diverse elektroniska saker som KAMERAN! (TOTALT 4 VÄSKOR)

Japp, kameran ska med till Irak så ni kommer åtminstone få massa bilder därifrån. Funderar på att blogga i bilder under hela Irak resan. Inga ord alltså, bara bilder!

En sak till, tack för besöket

Plugga = Blogga

Plugga = Äta

Plugga = Glo på saker och ting

Plugga = Städa

Plugga = Kolla mail

Plugga = Kolla alla andra bloggar

Plugga = FACEBOOK

Plugga = Hitta roliga personer på MSN

Plugga = Skicka SMS

Plugga = Prata telefon

Plugga = Kolla old saker på datorn

Plugga = Sucka djupt och komma på 100 andra roligare saker

Plugga = Leta bra musik

Plugga = Ta kort med Webcam

Plugga = vilja hänga sig i trappen

Plugga = GÖRA ALLT ANNAT ÄN DET MAN SKA GÖRA

Japp, så är det!

Parkhäng i Humlegården och Café Opera. Mat och galen taxichaufför.

STOCKHOLM BOOGIE med andra ord.




       
  

Sitter och lyssnar på Elvis Presley – In The Ghetto och får inget gjort. In genom fönstret kommer en underbar doft av grillat och sommar. Jag längtar till min altan och min sommar. Det kommer inte vara en annorlunda sommar. Det kommer vara något extra.

Jag må vara tillbaka på ruta ett men jag vet att jag gjort rätt den här gången. Och helt ärligt så bryr jag mig inte om vart jag hamnar för jag vet att jag kommer klara mig galant.

Det hjälper att prata i telefon med underbara N när man känner att man ändå inte kommer få något gjort. Det är du och jag min vän (och en säng med trasiga pärlor, ”fast utan svin”).

Dagens I-landsproblem: Varmdusch eller Kalldusch?  

Jag som aldrig tar av mig det. Jag har aldrig tagit av mig det. Men jag gjorde det för dig. Jag la det på hyllan. Jag tänkte om. Jag låtsades som om det inte gjorde något. Jag låtsades vara någon annan. Så jag blev någon annan. Men det gör inget. Ibland händer det att man blir sig själv igen. Som nu. Som den senaste tiden. Jag kom tillbaka. Jag Är Tillbaka.

Tillbaka till den jag älskar att vara. Så därför känner jag mig som ett busfrö, inget spelar roll längre. Jag ska bada i en fontän och jag ska hoppa från ett flygplan. Frågan är inte om längre utan när. När. Kanske inte just nu, kanske inte om en vecka men definitivt inom en snarframtid.

För jag är inte hon som klev in genom dörrarna för ett år sen. Jag är hon som sprang ut för ett år sen. Sprang ut med ett leende och svävandes i en annan dimension. Jag är hon jag brukade vara. Ingen du träffar tidigare utan någon du önskar att du träffat tidigare.

Jag är ”var har du varit i hela mitt liv” – tjejen.

Nu ska jag skruva upp musiken och göra något jag inte brukar göra. Jag ska tänka tillbaka på det som varit och tänka på vad jag vann på det. Alltså inga ”tänk om” inga ”jag borde inte” och absolut inga ”varför…”.

Och gissa vad, frankrike kommer hända den här sommaren. Frankrike, precis som för några år sen ska jag gå runt hand i hand med mitt öde.

  

Igår var det student firande hos familjen Unesi och oj som det firades! Laddad med present och allergitabletter mötte jag upp Miss Z, för att ta mig till rätt plats i tid. Utspringningen här var ganska B. Efter att ha jämfört det med den vi hade förra året.

Visst de har sina traditioner och stuff. Men att varje klass ropas upp och de får stå och hoppa på en scen innan de springer till sina föräldrar. Medan alla andra som tar studenten står och väntar en halv meter från sina föräldrar… Nja inte riktigt kul om ni frågar mig!

Det har heller ingen fontän som de åker runt och de har inga som står i fontänen och fyller flaskor och kastar på studenterna. I den här staden kastar man ägg… Ägga studenterna… Nice?

Men maten var toppen. Jag älskar maten! Jag ska nog flytta in till familjen Unesi!

Sen bar det av, iväg till 550 och Mr E (ja Izla, blink blink, jag vet vad du gör nu). Gaaa, jag blir dum i huvudet av det där leendet! Jag får svaga knän (jag överdriver men jag älskar det där leendet!). Och till Fröken Blink Blink jag flörta utan att vara full! Jag känner mig så flummig, hahaha!

ÄH JAG BRYR MIG INTE OM NÅGOT EFTER DET DÄR LEENDET! Tänk att det finns diamanter i Slöddertälje också! Söt är han också… Mr E, mE likE Mr E!

Ps. i Slöddertälje sprutar man Sommersby och inte champagne på studenten, HAHAHAHAHA!   

Och så står du där, ler som än ängel och ger mig en rejäl bitch slap med endast ditt leende!

Underbara du, vad gör du när du inte ger mig komplimanger? Ligger du i din säng och lyssnar på våran skiva?

Jag känner mig så fånig, sitter i mitten av min säng i en stor t-shirt och ler som ett fån. Hur många bekymmer jag än har så spelar det egentligen ingen roll just nu. Livet är underbart, mitt liv är underbart. Jag ”typ” älskar att le så här!

Det spelar ingen roll hur många sprickor det finns i virket, det är ändå starkt. A force of nature, det är vad vi är, du och jag i en smoothie mixer! Hahaha!

Darling, det snurrar runt, så fånga mig när jag faller.

God morgon eller godförmiddag kanske det heter. Men å andra sida så vaknade jag nyss! Spotify spelar numera musik för mig på natten också. Jag vaknar till en ny låt varje dag.

 Idag vaknade jag till fel sorts musik med tanken på hur dagen är planerad. Om några timmar kommer J och det ska planeras och trixas lite. Sen är det Stockholm boogie för hela slanten!

Tanken är att vi (jag, fröken Östlund och några av hennes vänner) börjar på Wibban lite lätt, för att sedan ta oss till Humlegården för en lätt picknick. Där vi även kommer möta upp Mr Skarsgård och några av hans vänner.

Hur kvällen kommer sluta, vet jag inte än. Men jag hoppas att den inte slutar förrän imorgon bitti.

Dagens I-landsproblem: Mr Paris (aka M, aka killen med stilen)  

Hmm… Vad är detta? Är det äkta eller bara ett beroende? Kär i kärleken. Kär i känslan av att sväva. Fjärilar i magen och det där fåniga leendet. En illusion kanske? Dyker jag i med huvudet före igen? Japp.

Med andra ord jag står på kanten helt enkelt, ska jag hoppa eller inte? Jag brukar hoppa. Jag brukar dyka i med huvudet före. Jag brukar göra det skattandes och med frasen ”do you best and fuck the rest”. Men nu står jag på kanten och tvekar. Och Bungyjump – snubben står bakom ”ju längre du står här desto större chans att du inte hoppar alls!”. Som tur är tittade jag bestämt på honom och sade ”jag vet” med ett leende.

Jag brukar göra det skrattandes. Men nu står jag som sagt på kanten och tvekar. Vad är det värsta som hända? Att jag slår i huvudet i stenarna på vägen ner? Eller att det inte tar slut?

Jag klarar mig, jag klarar mig alltid…

Om Carrie Bradshaw återföds till ett par skor så måste jag återfödas tillett sockerrör. Ett råsocker rör.

Jag kommer åtminstone vara söt, sockersöt. Jag har ett problem (första steget att bli av med ett beroende är väll att erkänna det?)… Ett stort problem, jag hoppas att jag inte kommer få rulla fram i framtiden! Inte för att jag går upp i vikt av att äta socker, men ändå.

Eftersom jag åker till Irak i 23 dagar så kommer jag få abstinensbesvär. Så jag tänkte ta en tur till GL och köpa ett par kilo med mig till Irak. Sen slog det mig, om det är något ställe där jag inte kommer få abstinens så måste det väll vara i Irak! Så då kommer nästa problem… Hur ska jag sluta om jag inte få en ärlig chans att försöka?

Är det ödet? Vem där uppe hatar mig så mycket? Och vad har jag gjort mot it? Jag är väll snäll?

Nepp, det är tydligen över nu.

Nu ska jag ringa min kära mor och gnälla på att jag ärvt hennes gener!  

Saknat alla bilder som ni brukar få? Oroa er inte snart kommer det en bildorgie!

Bilder från hela helgen. Fredags grillning, lördags flippning och söndags kalas och promenad.

Hela helgen i bilder.

Men nu ska jag gnälla lite över min natt! Jag vaknade vid tre tiden med 39.7 graders feber (!?), vart febern kom ifrån har jag ingen aning!

Jag kunde inte somna om så jag titta på en film och åt BEN&JERRY’S. Det hela sluta med att jag somnade vid fem tiden och vakna några timmar senare. Nu är jag nästan feberfri men än halvt förvirrad. Ont i halsen har jag också…

Ne, inväntar alla bilder från igår sen, BILDORGIE!

Jag kan inte sova. Har försökt sova sen klockan halv fyra i natt. Men det sluta med att jag låg och vände och vred på mig hela natten och morgonen. För många tankar i huvudet. För mycket att ta tag i. För mycket att komma ihåg just nu. Solen skiner nu, den har gjort det ett bra tag.

Jag är inte förvirrad, jag är inte lost, jag vet precis varför det känns så här. Jag vet precis…

Det är dagar som den här då jag önskar att jag låg i min andra säng. För då skulle jag kunna vända mig mot min vägg och räkna stjärnor tills hela dagen var över. Vad behöver du?

Jag måste sluta. Jag måste byta musik och byta liv igen. Bli någon jag inte är. För då kanske jag kan somna om och tänka på annat. Vad, jag råka bry mig faktiskt…

VAD SKA JAG HA PÅ MIG??

Det är avslutnings mingel för de som ska ta examen, så folk kommer ha kostym och vara riktigt finklädda! Men vi andra ska ha avslutningsgrillning, vi ska flumma i princip… Vad ska jag ha på mig? Ska man klä upp sig eller ska man klä sig för en grillning? Vad jag än har på mig kommer det juh bli fel!

Jag har panik nu!

Ibland händer det att man lägger av med det enda man är bra på. Oftast för att man tröttnat på det, i vissa fall för att man har haft en svacka eller för att det gör för ont.

Jag har nog varit utsatt för lite av varje. Jag lade ifrån mig det enda som fick mig att känna mig hel, pennan.

Men så händer det, ett ljus går upp för en och några ord får en att tänka om. Ikväll gjorde jag något som jag lovade mig själv att jag aldrig skulle göra. Jag läste upp ur mina djupaste tankar för någon. Någon precis som jag, lite vilsen i det välkända.

Så idag plockade jag upp pennan igen. Jag skrev och jag kände.

Allt detta tack vare en annan vilsen själ, vilsen i det blåa är vi nog båda två. Men det är snart över och solen kommer skina på oss igen. Fast den här gången starkare än innan.

Tack för att du knuffar ner mig på tågrälsen. Det fick mig att inse hur mycket jag vuxit det senaste året. Utan dig hade jag varit lika vilsen som för ett år sen! Jag hade nog aldrig tagit upp pennan om du inte hade inspirerat mig, så som du gör varje dag.

Man kan visst bestämma sig för något. Man kan visst göra något bara för att man bestämt sig för det. För det är just det jag har gjort nu! Jag har bestämt att det är över, jag har bestämt att det kommer gå bra och jag har även bestämt att det löser sig. Plus jag har även kommit fram till vad jag tycker är kul och vad jag är bra på.

Så nu ska en positiv och optimistisk Nour gå och lägga sig. Med andra ord den gamla vanliga Nour ska gå och lägga sig. I’m back bitches! Nu ska ni få se på en riktig orkan. Novastar is baaack!

Här ska det flippas och maxas!

Man lever bara en gång och frankly my dear i don't give a damn!

Hmm… Lady Gaga är skit bra! Ja, självklart är hon skit bra, men jag menar hennes texter. Unplugged. Helt sinnes som Mattisgården skulle ha sagt. Jag trodde inte att hon hade så bra texter i sina låtar. För på något sätt har jag inte tänkt på texten, detta har aldrig hänt mig!

Fröken Östlund har till och med börjat citera Lady Gaga… Tänk att man kan bli så känd så fort. Men kvinnan är sjukt bra och hon står för något extra. Man får Spice Girls känsla av att lyssna på henne.

Man kommer ihåg hur man slog knut på tröjan så att det skulle bli en magtröja, slingade håret i olika färger och sen ställde man sig framför spegeln med en borste som mikrofon.

Och egentligen så spelar det ingen roll hur fult eller falskt man sjunger för man blir så peppad. Riktig Dance it out musik!

För hur många gånger har man inte stått på dansgolvet och halv skrikit till bad romance? Eller varje gång man hör låten poker face så gör man poker face-dansen… Men det bästa är väll Alexander Skarsgård och paparazzi, ni vet när han säger ”jag älskar dig” på svenska. Jag dör lite inombords varje gång jag ser den videon.

Don’t call my name Alejandro, Alejandro…

Vem bryr sig om framtiden när Lady Gaga får en att leva i nuet?

Lady Gaga – Speechless