hey there Delilah
Jag som aldrig tar av mig det. Jag har aldrig tagit av mig det. Men jag gjorde det för dig. Jag la det på hyllan. Jag tänkte om. Jag låtsades som om det inte gjorde något. Jag låtsades vara någon annan. Så jag blev någon annan. Men det gör inget. Ibland händer det att man blir sig själv igen. Som nu. Som den senaste tiden. Jag kom tillbaka. Jag Är Tillbaka.
Tillbaka till den jag älskar att vara. Så därför känner jag mig som ett busfrö, inget spelar roll längre. Jag ska bada i en fontän och jag ska hoppa från ett flygplan. Frågan är inte om längre utan när. När. Kanske inte just nu, kanske inte om en vecka men definitivt inom en snarframtid.
För jag är inte hon som klev in genom dörrarna för ett år sen. Jag är hon som sprang ut för ett år sen. Sprang ut med ett leende och svävandes i en annan dimension. Jag är hon jag brukade vara. Ingen du träffar tidigare utan någon du önskar att du träffat tidigare.
Jag är ”var har du varit i hela mitt liv” – tjejen.
Nu ska jag skruva upp musiken och göra något jag inte brukar göra. Jag ska tänka tillbaka på det som varit och tänka på vad jag vann på det. Alltså inga ”tänk om” inga ”jag borde inte” och absolut inga ”varför…”.
Och gissa vad, frankrike kommer hända den här sommaren. Frankrike, precis som för några år sen ska jag gå runt hand i hand med mitt öde.
