From a café window

Min personliga väckarklocka. Du ringer alltid lägligt min vän, för hade du inte ringt hade jag sovit bort den här dagen!

Så nu ska det fixas lite och sen är det dags att dra iväg. Idag kommer feletonen vara i princip avstängd. Japp, ni läste rätt! För första gången på över tre år så ska jag stänga av mobilen (ha de ljudlöst och ingen vibration heller, liggandes i väskan).

Önska mig lycka till!

Tudeelss!

If holding hands is too discreet
Let's make out in the middle of the street
If this flowering just ain't enough for you
Help me God, tell me what to do
Couldn't be more true, isn't it obvious that I love you

Den blicken kommer bli min död. Jag har en känsla av att jag kommer ångra den blicken. Men jag fick en liknande respons tillbaka så it can’t be that bad, eller? Jag tror att man vill för mycket.

I alla fall! Det blev inge sömn för mig inatt. Ringande feleton och för ljust ute för tidigt, ställde till det för mig! Så jag lekte nörd, fixade om bloggen lite och sega i min säng, tills det blev dags att göra något vättigt med mitt liv.

Så nu sitter jag här med The Kooks – Always Where I Need To Be i bakgrunden och rakt fluffigt hår. Jag börjar känna hur sömnen försöker ta över nu, men ooo nej! Här ska det pluggas. You can sleep when you’re dead!

Jag känner mig som en galen scientist! Det sjuka är att jag ser ut som en också!

Jag bjuder på den här (bara för att jag har varit dålig med bilder!):

Crazy Bitch today! Men på fridag är det banne mig sexy bitch, annars kommer inte jag! Vem försöker jag lura, jag kommer komma ändå… Jag behöver komma ut mer!

Och det påminner mig! Gissa vem som ska på SATC – premiären? JO, MOI! GLAAD! Nu ska jag spana på en DILF, tudeelss!

Läste precis något på Fröken Östlund blogg som fick mig att tänka till lite…

Jag har slösat på dem! Vad har jag gjort? Jag kommer aldrig mer få tillbaka det. För man får väll bara ta en av allting? Jag har förbrukat det för fort och lämnat det till återvinning! Inte konstigt att jag tittar tillbaka och fråga mig själv vad det är jag håller på med…

Är det jag som är trasig? Eller är det du? Det kan inte vara jag, för jag vågar fortfarande. Jag riskerar det dyrbaraste jag har. Jag räcker över det på ett guldfat och ställer mig en bitbort och ser på. Hur det slutar? Det vill nog inte ens jag veta! Jag tar en chans och jag ger en chans, för vad ska jag annars göra? Stå i ett hörn och se hur allt bara rinner ner i sanden?

Nej tack, jag målar hellre fan på väggen!

Men det är inte heller ett bra sätt att göra det på. Jag har kört min stil (”göra först tänka sen (eller tänka lite undertiden och sen tänka mer)”) ett tag nu och det fungerade i början. Felfritt. Men nu vet jag inte längre.

Någon sade förlängelsen till mig att man måste våga ta risker för att lyckas. För att riskera är även ett sätt att känna sig levande, så jag hoppa med en gummisnodd fast bunden runt fötterna.

Var kanske inte detta personen syftade på… Men vad skulle jag tro?

Jag hade redan slagit in och räckt över det enda jag kunde ge bort. Men vad hände med det? Jo, jag tappa bort det!

Så jag blev en cold hearted bitch i dina ögon. Men jag är ändå inte lika trasig som dig. Ta ett djupt andetag och se bortom horisonten, vad ser du?

 

Magnus Weideskog – 20 år

Vad gör hon har hon inte ”pluggat” idag?

Jo, det är precis vad jag har gjort! Men jag har pluggat på riktigt, jag har varit duktig idag. Extra duktig om jag får be.

Jag hade tenta idag. Efter en mysig lunch med Fröken Östlund, så tog jag mitt pick och pack och satte mig i skolan. Efter att ha slösat all energi på uppgifter jag inte behövde till nästa tenta så gick det lite segt fram. Men detta botades med en lååång promenad med Fröken Östlund, och som vanligt så fick jag hjälp med min livskris! (HAHAHA!)

Jag har självklart klarat dagen genom att göra x – antal klädbyten. Som vanligt blev inte den ena outfiten lik den andra (inte ens lite!). först var det en mysig ”jag skriver tenta”-look, sen en lite varmare ”gå på stan”-look, sen en lite mer ”snygg och lycklig, ge inte upp energin”-look och tillslut ”en promenad i stan”-look.

Jag orkade inte ta bilder… Ja, jag vet jag har inte lagt upp bilder på ett tag men jag lovar att jag inte slutat med det! Har bara inte haft kameran med mig…

Dagens I-landsproblem: Missförstånd i kommunikationen

Jag känner mig som Frankensteins monster!

Kunde lika gärna vara ”dagen efter studenten”– bakis, folk skulle inte se någon skillnad!

Om jag ändå vore bakis, då kunde jag bota det… Fy nu mår jag illa på riktigt!

Ska nog ta ett ”lån” av pappa, synd om mig juh…

Usch jag vill inte! Vill bara ha sommar njuuu!!

Du får inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål, du får absolut inte riva mina murar som jag så omsorgsfullt har byggt upp. Du får verkligen inte. Men ändå får du mig att falla mer och du står inte för den oredan du ställt till med.

Jag borde tänka på annat, viktigare saker som min tenta imorgon… Men det enda jag tänker på är det här… Jag är så lost. Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte ens vad jag vill längre… Spotify spelar musik som får mig att bara vilja ställa mig under regnet och gråta. Lite av lycka.

Jag vill gå tillbaka i tiden och ändra lite, byta ut lite och ångra lite…

Fast ändå ångrar jag ingenting!

Nu har jag tappat bort allt du någonsin gav mig, inte med flit dock. Jag saknar allt jag tappat bort. Jag leta till och med efter mitt hjärta idag… Hitta inte det, inte ens under sängen.

Är det över nu? För jag kommer ihåg alla dagar med dig…

Fröken Östlunds vita månad är nog inte så pjåkig ändå!

Inte illa att vakna på lördag och söndag och känna att man faktiskt vill gå upp. Men även att kvällen innan var lyckad. Två flugor i en smäll ungefär.

Igår fick jag det bekräftat för mig att det inte är mig det är fel på utan alla andra (ja, kanske inte ALLA andra utan vissa få utvalda…). Jag tycker att det är lite trögt det folk håller på med. Om man tycker på ett sätt så tycker jag att man ska ta och säga det till personen i fråga och inte till alla andra runt omkring personen. Och sen kan man diskutera själva problemet (som i det här fallet är ett påhittat problem, men ändå).

Det känns som om jag går i 8:an igen! Stört!

Kan inte folk bara växa upp? Snälla?

Dagens I-landsproblem: Jag vill äta min Ben och Jerry’s nuuuu och inte efter maten!  

”Jag vill inte se dig som den som kom undan…”

 
Petter – Längesen

Ibland gör det så ont att tänka tillbaka, ibland blir man så ledsen att man bara vill lägga allt på hyllan byta adress och liv. Men ibland så funkar inte ens det. Ibland så lägger man sig bara i gräset och blundar hårt och önskar att marken under sväljer en hel.

Men sen hittar man det igen, man tror att det är över och man sätter upp nya mål. Man blundar och tänker på det som varit, gömmer det och börjar om. Men det blir aldrig av ändå…

Man är kvar i det förflutna, rädd och vilsen. Tills det knackar på dörren och man fattar att det inte var meningen, att det aldrig var meningen. Då, äntligen då, fattar man vad man gått miste om och vad man inte kommer få tillbaka.

Därför låter jag bli att tänka tillbaka, därför tänker jag inte alls. På något sätt är det inte värt det…

Men ibland så är en smak från förr lika dränkande som att stå på havsbotten med ett järnklot runt foten. Alltid något som håller en kvar…

”Snygg och lycklig snygg och lycklig snygg och lycklig snygg och lycklig TÄNKA SNYGG OCH LYCKLIG!!”

Vilken fegis man är ibland! Snygg och lycklig. Jag fattar inte hur det hände men plötsligt är jag den som gömmer mig bakom en buske! Snygg och Lycklig. Springer in och gömmer mig, slänger mig under täcket och låtsas som om jag inte finns. Snygg och lycklig, tänk snygg och lycklig!

Vad hände? Jag som brukar gå fram och vara rak på sak, sitta och stå rak i ryggen. Har aldrig tagit skit från någon någonsin. Inte konstigt att Mattisgården inte kände igen mig när jag ringde helt i panik och fråga vad jag skulle göra. Inte konstigt att mamma sucka åt mig och sade att jag bar mitt hjärta utanpå kroppen. Inte konstigt att pappa vill att jag kommer hem och ”tar semester från allt” (?!).

Men det är burka i hissen all over again! Jag vet inte om jag berättat det, men när jag bodde i Årby så flyttade det in en familj som var ganska extrema i sina åsikter om vad man fick och inte fick göra. Och en dag när jag kom hem från basketträningen så hade jag mina basketshorts på mig (som ändå är ganska långa, under knäna typ) och jag skulle ta hissen upp. Då kom pappan och tre av hans barn (våra grannar alltså) och åker med mig upp. Det som händer är att hans treåriga dotter tittar på mina bara ben och spärrar upp ögonen och sen tittar hon på sin pappa helt i panik…

Kommer nog aldrig glömma det där… Kommer vi aldrig komma ifrån det här? Hur svårt kan det vara egentligen? Måste alla glo när en tjej har barbent när det är 25 plus grader? Vi lever ändå inte på 1800-talet!

Jag prata med pappa i telefon och berätta hur alla betedde sig här. Min pappa som är en ganska liberal man (förutom när det gäller söndag morgon och hur man behandlar andra människor, speciellt de äldre) blev ganska så arg.

Eftersom han har sätt alla mina kläder (då det är tvång för honom hemma att vara publik på modevisningskvällarna då man köpt nya kläder) så vet han att jag inte har något som borde ge den uppmärksamheten.

Den enda gången jag varit med om detta var när jag var 14 och åkte till Irak. Och då hade jag ändå ganska plufsiga kläder och långa! Det är som att vara utomlands, jag börjar undra om jag ska ha med mitt pass med mig när jag lämnar lägenheten…

Dagens I-landsproblem: Känslor som bleknarbort i solens hetta

Livet på Wibban kan beskrivas på många olika sätt. Det är mysigt när någon fyller år, det är superultramega nice när det är fest och det är spännande när alla vet något om en som man inte själv vet (HAHAHA!).

Det är en trevlig skara det här! Som en familj, vi tar hand om varandra och ställer upp för varandra.

(Super även ner varandra och gör duma saker, som att sno ett fågelhus mitt i natten och sen får vi dåligsamvete av det…)

Men det hjälps även (kollektivt) till då någon inte vill plugga, det finns alltid någon som ställer upp och distraherar! Älskart, helt underbart!

Puss på er alla Wibbanister <3

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Men, jag måste, jag måste, jag måste!

Vad håller jag på med och vad tänkte jag?

Ibland när man har gott om tid så börjar man tänka på saker som man inte behöver tänka på egentligen… Så idag medan jag stod i duschen och njöt av det varma vattnet så slog det mig: LOSERS!

Det är inte värt ett skit. Allt man gör är att ta genvägar (som är sen vägar men ändå), men tydligen inte! Fusk och falskhet. Hur korsades min väg med detta? Det här är inte jag, fröken perfekt.

Tro inte att jag inte vet allt redan, vem försöker du lura?

Idag den 19 maj 2010 är det den internationella Converse dagen!

Så på med favorit Convisarna och stråla som självaste solen.

Jag vet inte, men för mig är Convisar inga skor utan något annat. Man drar på sig de när man känner sig lite nere och blir genast gladare. Man drar på sig dem när man ska göra något speciellt som kräver lite mod. För vad ger mer attityd än fast mark under fötterna?

Självklart blir man lite smått sur när alla fjortisar går runt med Convisar och behandlar de som vanliga skor som blir trendiga ibland!

Ja, man kan lugnt säga att Converse var min första kärlek! Har till och med kvar mina första, fast de ser mer ut som trasor än skor… Och mina favoriter, som (hör och häpna) inte är de röda, utan de grå med ljusrosa fjärilar på!

Kommer ihåg hur jag rensa storstäder och två länder för att hitta! Min stackars morbror, som fick hjälpa mig när jag var på min vansinnesjakt efter dem, pustade ut ganska rejält när vi hitta dem! Han och alla andra skakade på huvudet när jag sov med skorna på första natten…

Ja, jag har sovit i ett par Converse för att jag varit så kär i dem! Plus de var nya så det gjorde inget.

 Gissa vilka skor jag hade!

Nu är mina älsklingar lite (okej, ganska mycket) utslitna. Men det hindrar inte mig från att ha de på mig när jag vill känna mig extra lycklig.

Men mina röda sötnosar är fortfarande superultramega speciella!!
  (RÖTT <3)


Så gör som Moi imorgon, dra på dig dina favorit Convisar!

Lite halvt spontant åktes det in till Stockholm för att gå på Fashion Week. Det var elever från Beckmans designhögskola som skulle presentera sina examensarbeten. Och vilka arbeten!

Det fanns något för alla smaker men mina favoriter var utan tvekan Maryam Avalinejad och Matilda Sandström!

Avalinejad hade två klänningar som jag skulle kunna mörda för! De var så Moi att de skrek mitt namn (”Köp mig, jag vet att du vill ha mig, KÖÖÖP MIIG!!”).

   


Medan Sandströms gudomliga handarbete fick mig att tappa hakan! Och hennes grand finale som fick avslita hela showen var pricken över i:et! Vilken klänning!! Om jag någon sin ever gifter mig så hoppas jag att det är en liknande klänning jag bär!

    

Tyvärr blev alla bilder suddiga, men en blick på goodiebagen och jag känner mig genast tröstad!

 

Kvällen slutade inte där, utan den fortsatte med något gott på TGI Friday’s (fredag hela veckan <3). Och därefter en skön promenad i Stockholm city. SOMMAR!!

Vad har du i koppen fröken?
Lite varmstart inför Etownisterna…

De hade något gemensamt…

   (Hon kände sig lite utanför, hahaha!)
 


Sen blev vi bara två... 2+2=2 (Eller hur Max?)

  


Torsdag, Etown, hemma @ Moi:

Hockeykväll! Fanny Bunny läser om sin kusin (Herr Wallin) i tidningen

 (HAHAHAHAHAHA!!) 

Moffungar! Man märker att vi är hos mig då det enda man gör är att äta…
  (Max är nöjd, eller vad säger ni?)


Lördag, Etown, Mattisgården, Nybro:

 
 (<-- Vart tog hon vägen?) 

Orkar inte skriva om alla bilder, fast varje bild har en historia bakom sig. Ni får gissa eller något! En bild säger trotts allt mer än 1000 ord…

Ett litet mysigt avbrott i en otäck vardag. Gör det du ska och allt blir bra.

Men ett snett leende, en varm blick och allt det där som en gång var är oväsentligt. Allt faller i bitar och muren försvinner tillslut. Även om det ligger en solros på mitt bord.

Även om jag letade efter mitt hjärta i helgen, även om jag som vanligt inte hittade den… Allt faller ändå. Som om det vore igår, fast igår var det någon annan som höll min hand. En mjukare och varmare hand.

Så även om jag sprang i regnet med tårarna rinnandes och tankarna på dig. Så spelade det ingen roll. För väll nere i min säng så var allt bra igen.

Jag klara mig ska du se, jag gör alltid det.

Jag har hittat någon som alltid får mig att le. Det var det vi prata om sist, ”hitta någon som får dig att le”. Så även när det känns som att du är allt jag vill ha, så är det faktiskt inte så. Bara ibland. Men ibland vill jag även göra något dumt…

Dumma misstag. Du är tyvärr inte ett av dem.

 Lifehouse – Everything

N+N=Z

Maxime Max Maxe ”JAG PLUGGAR” Melkie är en mytoman, lögnare, bedragerska, myglare, snorvalp och en, en , en wannabe pluggis!!!

Jag kommer aldrig lita på dig din tönt!

Hela dagen idag så har fröken ”jag måste lämna in en rapport imorgon” Melkie pluggar… Ja, det är vad hon lurat i oss alla! Hon har dissat ett och annat idag, skolan kommer alltid först…

Men vad ser jag när jag går in på frökens blogg?

JOOO!!

http://maxiii.blogg.se/2010/may/varderingar.html#comment

”Min uppgift som ska vara klar imorgon är att värdera ett företag i Ryssland. Jag, en liten snorunge ska analysera och komma fram till hur mycket ett företag är värt!? Hur i helvete ska man göra det? Jag har knappt börjat med uppgiften än..

Men jag får fixa det inatt för snart blir det fotboll och hockey! Mycket roligare än att plugga.”

Vänta du bara! Ingen Radiokaka till dig på studenten (då jag tänkte bjuda på grillat OCH RADIOKAKA!)!!!

Ps. jag vet vart den kommer ifrån! Mig lurar du inte (HAHAHAHA!) :D