You've got the love To see me through
I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted?
Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines
Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?
Våra val gör oss till dem vi är idag. Det vi väljer formar oss. Som en båt man täljer själv, ibland slinter kniven och det blir djupare på vissa ställen och ibland slinter den så hårt att vi gör illa oss. Precis som de val vi gör, ibland går det så fort och plötsligt står man där och tänker ”Hur fan tänkte jag egentligen? Varför gjorde jag så?”. Men ibland blir det helt perfekt. Jag befinner mig i mitten stadiet, det här kan gå åt skogen men det kan även bli storslaget.
Så antingen svarar jag ”Ja” eller så lämnar jag allt åt ödet och ser vart jag hamnar… För ett fast och bestämt ”Nej” känns inte rätt just nu. Men vem vet, det kanske är just det valet jag borde göra nu.
Det händer mycket just nu och vissa saker känns inte så värdefulla just nu. Vissa saker som förr skulle ha betytt hela världen, är nu bara små skit saker.
Så frågan är just nu: ”Är du lycklig nu?”
Jag får se hur det blir med den frågan, men en sak är säkert jag behöver då inte oroa mig för något. Allt löser sig. Och jag vet varför nu.
