make a memory
Ibland tänker man sig inte för, man bara kör på. Sen (som vanligt) så hinner tankarna ikapp och man funderar på vad man egentligen tänkte på just då.
Det har pratats massa om att vara ”Snygg och lycklig”, om att man ska bete sig vuxen och göra saker på ett vuxet sätt. Det har tappats tro och hopp, det har klagats och supit, det har gråtits och skrattats. Det har även gjorts mycket dumt.
Men kan det vara så att det man egentligen borde ha är det man inte vill ha? Det man inte kan tänka sig, det som känns helt fel. För vad säger att det som känns helt fel nu inte är helt rätt om ett tag?
Så ska man tro eller ska man inte tro? Ska man sluta tro, ta allt som ”sånt skit!” och gå vidare?
Eller ska man fortsätta, lite halvt vilsen och alltid på vift… Göra saker som får andra att skaka på huvudet och önska tyst att det vore dem.
Det tog ett år för mig att förstå vad som spelar roll. Så efter att jag varit vilse och på vift så har jag förstått att det enda som spelar roll är vad man har for relation till sig själv. Att de som verkligen bryr sig är de som inte ställer till med extra drama och de som inte bryr sig ifall man gör bort sig eller inte.
Det enda som betyder något är att man inte ljuger för sig själv, att man är ärlig i allt man gör. Bra karma ger bra möjligheter.
Så egentligen spelar det ingen roll vart bollen är, det är tydligen ändå ingen som tänker röra den. Saker är som de är av en anledning. Och misstag sker.
