From a café window

Jag vill ha en ryss!

Jag har tänkt på detta hela dagen nu...

Det är något med deras hårda stil, när de står där och ser lite farliga ut.

Har alltid drömt om att vara med i den ryska maffian.

Folk brukar heja på Bond men jag hejar på skurkarna!

Sen har vi vodkan (piggelindrinkar <33) och så riktig kaviar! Obegränsat med piggelindrinkar är inte något jag säger nej till!

Men tillbaka till själva ryssen. Alla ryssar föds med magrutor och en tallang! Det är allmänbildning att veta det... För de drillas från när de är minisar till att uppnå toppen av sin tallang.

Tänk dig att du ligger och sover så vaknar du till att snubben sitter och spelar en låt som han skrivit till dig i sömnen! Kan det bli bättre?

Så jag skiter i att (som Elin sa) mina barn kommer få heta Svetlana och Olga!

Fast om man väljer en ryss så är man nog fast för resten av livet...

Till döden skiljer oss åt, BOKSTAVLIGEN TALAT!

Det skär, det känns som om någon knivat en och sen vridit om. Trodde att det skulle bli annorlunda, att det skulle kännas annorlunda. Men oj så fel jag hade.

Vi skulle inte göra så här, det lova vi. Men jag bröt mot avtalet först. Får ta konsekvenserna nu...

Men ändå står du där och flinar mot mig som om du vill göra om allt, som om det är värt alla tårar igen. Men vad vet jag, det kanske inte fanns några tårar. Det kanske bara var lättnad eller kanske ingenting alls...

Jag vet vad som hände den där dagen, på trappen där vi satt och jag sade som det var...

Du visste juh! De hade berättat för dig... Men du vägra tro dem! Du vägrade. Men när du upptäckte sanningen så krascha allt runt min värld. Du kom och tog allt och drog!

Han sjunger:

"En översikt, en planritning,

en detaljerad beskrivning på det perfekta brottet,

hur man tar sig in i någons hjärta och stjäl det

Du tog vad du tog och jag klandrar dig inte,

men jag kan inte se nåt lyckligt slut på det här

och röken sticker i mina ögon och det finns ingen nödutgång"

Och oj vad det stämmer in på allt! Vi klarar inte av att vara perfekta, men vi kan vår grej. Det vet du, så förneka inte det.

Men vad tänker du nu? "Vad vill du mig?"... Du vet lika mycket som jag att det inte är värt alla tårar! Du vet att om vi sätter oss på trappen igen, om vi åker tillbaka till då... Det skulle nog sätt annorlunda ut nu. Men jag ångrar ingenting, för om jag gör det så skulle det inte vara så som det är nu. Du tog allt!

Men ibland... Ååå vad jag önskar att jag suttit kvar på trappen och gjort allt du bad om...

"Det skulle vara vi mot världen inte du och han! Och definitivt inte jag och Blondie!"

Ta mig tillbaka, ta mig bort från det här, gör allt ogjort och förändra min vardag.

Kom att tänka på stans snyggaste kille. Inte för att jag inte tänker på honom rätt ofta, men såg precis en bil på honom...

Jag måste seriöst gå fram till honom och säga något, eller ja åtminstone såga "hej" till honom!

Måste på något sätt kolla och se om han ens vet att jag finns...

Hatar att vara anonym när jag inte bör vara det!

För människan måste juh veta vem jag är innan jag går fram till honom på studentfesten och kysser honom... Tror inte att det kommer att hända. För varje gång jag ser honom så stannar min värld upp och jag känner mig som en skulptur!

Vad är de för fel på mig?

Jag har väll aldrig varit den som inte gör något åt saken?

Jag som brukar prata ännu mer när jag är i sådana situationer!

Men varje gång jag ser honom känns det som om jag tappat rösten...

Vad är det Ohman brukar säga nu igen...

"Hej du känner nog inte mig men det är jag som har stalkat dig i 3 år!"

Muppen har nog rätt...

Såg honom första gången när jag vi skulle till Eskil på 9ornas dag (den dagen då alla 9or ska besöka gymnasieskolorna i stan). Han satt där och med sina kompisar och lyssna på den info som gavs ut till oss, men det enda jag hörde var mitt hjärta som bulta. Boom boom!

Senare upptäckte jag att min mor var hans lärare... Han och hans kompisar gick i den klassen hon alltid kom hem och klagade på. "Inte bra..."

Men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på hur underbart det vore att få stå så nära honom att man kan smaka på honom.

Men allt jag vet är ett namn!

Vem är du? Var bor du? Vad gör dig glad? Vad gör dig ledsen? Vad gillar du? Vad hatar du?

Men viktigast av allt, är du något för mig?

Jag bara måste säga "hej"! Det är det minsta jag kan göra...

Men herregud! Vad är de för fel på mig?  

Ibland är det skönt att ha ett långt telefonsamtal med någon man inte får träffa så ofta.

Det blir oftast så att man får ur sig allt man hållit inne.

Det är nästan som att stå ute i regnet och låta tårarna rinna och världen smälta bort. En total lättnad, att få säga alla de saker som hänt. Men även att känna sig behövd, så att man själv får lyssna och bistå med hjälp.

Du gör mig lycklig när du hänger kvar i luren och utbrister då och då:

"Va? Skojar du? Jag lovar om jag vore där..."

Men bäst av allt är det sista du säger innan vi lägger på...

"Vi kommer klara det! Vet du varför? För vi är dem vi är."

Vi är dem vi är...

Det är skönt att veta att det alltid kommer vara "vi" och inte bara "jag" eller "du" eller "jag och du". Utan med oss kommer det ALLTID att vara "vi".

Om du önskar dig en saga, så sitt inte där och vänta på den! Utan ge dig ut i världen och sök efter den...

Livet är inte direkt som en dans på rosor, men med dig så fick jag dansa en hel natt bland rosenbuskar...

Men hur ska vår saga sluta?

Jag hoppas att den inte gör det.

Men om den gör det så hoppas jag att det är lyckligt!

N+N=Z

Bästa ordet att beskriva gårdagen är nog "malplacerad".

Ett tag fattade jag inte ens vad jag gjorde där! Men det fanns stunder (som då jag hängde upp och ner eller när jag trodde att jag skulle flyga bort) så det kändes helt rätt.

Men jag älskar staden så vad som än hände så gör det inget, för jag fick vara i Sveriges bästa stad. Inte nog med det men det fanns ögongodis ÖVERALLT! Om det slutar med att jag bor kvar i Sverige när jag blir "stor", så är det där ni kommer hitta mig.

Eftersom det blev så sent igår kväll så var det inte konstigt alls att jag sov bort halva dagen. Men när jag vaknade var tanken att jag skulle plugga...

Men så har det inte blivit! Eftersom klockan är snart halv sex så är det inte mycket kvar innan det är dags för 13H och GG. Så kommer nog inte få något gjort idag. Får nog sitta sent ikväll med allt och försöka göra klart allt...

Mor mobbar mig eftersom jag suttit i köket och moffat frukt hela dagen. Hon påstår att jag försöker kompensera upp för all den frukt som jag inte äta under min livslängd. Har juh bara ätit ett äpple, två apelsiner, några mandariner och så vattenmelon! Inte alls mycket, om man tänker på att jag suttit i köket sen klockan ett och nu är klockan snart halv sex. Eller?

Dagens I-landsproblem: Jag vet inte vilka pj's jag ska ha på champagnefrukosten!

Greenpeace my ass!

Så länge det finns fåglar så kommer jag kämpa för att utrota dem!

Men vi håller det husshuss, för far är veterinär och får han reda på dessa planer då är jag så gott som död...

Men att ha ihjäl en och annan fågel är inte mord. Jag räddar bara mänskligheten från en fara de inte tror finns! Så de så!

En bazooka... Eller ja, kan juh vara snäll och ta något som inte gör ont...

Odjur, de e vad de e!

Fick min valsedel idag. Eftersom jag inte lyssnat på allt prat om val och liknande så hade jag ingen aning om vad jag ska tycka eller tro. Så jag prata men Mill och människan var omöjlig att förstå sig på!

Men min slutsats blev att Mill tänker rösta på det jag inte röstar på, inte för att jag ens själv vet vad jag kommer rösta på men han verkar veta det...

Så nu ska jag läsa på och sen rösta (när det nu är man ska rösta, hänger verkligen inte med den här gången...).

Men en annan bra nyhet är att far har fattat galopperna om mina framtida planer. Vilket är bra då han tycke att jag skulle satsa på det. Eftersom "Jag kan inte veta vad du kommer att bli lycklig av utan det vet bara du. Sen så måste du tänka på familj och dylikt...", det han inte fattat dock är att jag inte kommer att ha några ungar (ja, inte förrän jag är 35 eller något...) eller ens vara gift.

Men pappor vill alltid se en som en liten unge som inte ens kan cykla eller gå!

Min kära mor är värre hon ser en som ett spädbarn som inte ens kan äta själv!

Som idag, eftersom jag har fixat tandis grejen, så har jag ont så jag äter filmjölk när jag kommer hem för att dämpa smärtan efter skolmaten. Så idag, så kom hon och börja mata mig! Jag skojar inte, hon tog skeden ifrån mig och bara "Gapa stort!".

Ja, min valsedel är nog skickad till fel person... Känner mig inte myndig alls just nu.

Jag tror... Jag tror att jag kommit över det nu...

Allt ordnar sig till slut!

Man kan inte hänga upp sig på något som ligger i någon annans händer. Det är bara slöseri med känslor och... åtgärden? För varför försöka när man inte ens får en ärlig chans?

Äh, vi får se hur det blir...

Men vad som än händer så vet jag att jag kommer klara mig. För även fast detta är halva min dröm, så skulle jag bli lyckligare om den andra halvan slog in!

Men jag har inget val... Måste uppfylla de ena för att få göra den andra i lugn och ro. Fast vi får se hur det slutar.

Dock känns det skönt att det är över. Det är över nu och för alltid!

Ännu en dag som jag har sovit bort...

Vet inte vad det är med mig. Men så fort jag kommer hem från skolan, så faller ögonlocken ihop och jag dåsar bort. Visst det är skönt att sova ett par extra timmar, men det slutar med att jag får en hög med läxor som måste göras sen.

Men idag var det extra mysigt. Jag vakna av att regnet slog mot rutorna och det kändes som om jag var mitt i en storm.

Så nu sitter jag här med min kopp te, alt. Medicin och så bra musik i bakgrunden. Men grejen är att jag inte får något gjort då instruktionerna till uppgiften är lite luddiga (som allt annat med den här kursen!)...

Väntar även på att en vän ska komma över och hämta inspiration. Men jag minns inte om det var jag som skulle ringa eller tvärtom...  

Antal pluggade timmar: 0

Antal pluggade minuter: 0

Antal pluggade sekunder: 0

Antal chanser att klara provet: 0

Antal orsaker att inte plugga: 100

Jag läste precis någons blogg där det stod något om att man gjorde massa annat när man skulle plugg...

Kan lugnt säga att jag kände igen mig.

För när jag ska plugga så kommer jag på...

Att jag är hungrig,

Så jag äter

Eftersom ingen annan är hungrig så äter jag framför teven...

Sen dricker jag te

Jag dricker mer te

Äter frukt för jag kommer på att jag inte gjort det på länge

Jag kommer på att jag inte kollat min blogg

Så jag kollar min blogg

Jag kollar andra bloggar

Jag kollar bdb

Jag kollar facebook

Sen bloggar jag lite

Jag bloggar lite till

Jag tittar på allt jag har att plugga på...

Jag får ångest

Så jag bloggar en gång till

Jag dricker mer te

Klockan blir "ååå nu går det på tv..."

Jag kollar på "ååå nu går det på tv..."

Klockan blir "Shit"

Jag hetspluggar

Jag får ångest så jag går och lägger mig...

Ja, nu är jag inne på min tredje kopp...

(Är så deppig att jag har 4 sockerbitar i mitt te just nu...)  

All ångest, alla kalla kårar och allt hat bara smälter bort när du ler mot mig <33

Det är helt otroligt hur en människa kan påverka allt man gör. Även fast vi bara pratade i telefon nyss, så kunde jag ändå höra ditt leende och känna värmen från dig.

Bästa är när det blir helt tyst och så börjar båda sjunga på någon låt som vi har i huvudet... Det roliga är att vi nästan alltid tänker på samma låt! "I love you, you are perfect..."

Men det bästa med dig är att du vet när du ska ringa. För varje gång du hör av dig, så är det en stund då jag behöver dig. Som när jag får dåliga nyheter, klick och så har jag fått ett sms från dig som frågar hur det är med mig... Eller som idag, jag sitter och deppar för all plugg jag har och så ringer du och sjunger en låt i örat på mig som du tycker att jag "...bara måste få höra!!".

Jag saknar dig... Jag har förlåtit dig för balen, vill juh inte gå med någon annan än dig, vi hade juh bestämt när vi var små att det skulle vara du och jag... Men studenten, det kommer du få jobba massa för att jag ska förlåta dig för <33

Hör av dig till mig igen imorgon efter klockan 13. Borde ha skrivit klart då...

Jag drömde om dig inatt...

Drömde att vi var mitt ute i någon skog.

Sen så kom det en björn som vi red på hem, där alla väntade på oss.

Men från ingenstans så stanna du upp och bara "Jag måste gå!"...

Jag stod kvar ensam en stund, men sen kom någon annan och följde mig in i ett stort rum och plötsligt var vi på en bal! Du hade frack och jag hade en lång svart klänning med små diamanter på...

Precis när han skulle kyssa mig slog klockan tolv och jag vaknade...

Tyd denna dröm om du kan...

Vissa vänner är ovärderliga.

De finns där när du behöver dem, de snackar inte skit (bara ibland :P), de vet vart gränsen går och bäst av allt vet de vad de ska göra när man behöver dem.

När man har såna vänner så ska man inte släppa dem. Nej, man ska göra allt för att behålla dem vid sin sida. För vad gör man egentligen inte för sina vänner?

Så det ända jag har att säga till mina "brudtärnor" är väll, tack för att ni finns.

Utan er så skulle jag kanske inte ha gjort så många dumma och knäppa saker, som jag gjort i mitt liv. Men för varje sak jag gjort så har ni fått mig att förstå och lära mig något nytt. Ni har förklarat vad "beskt" betyder, varför man dansar kring en stång på midsommarafton, varför vissa är som de är och vad man får och inte får göra när man är "på middag med kungen".

Hahaha, nu har jag väll återberättat hela CD från nian (den ni fick på avslutningen, som alla börjar gråta till). Men ibland mår jag så bra av att tänka på er.

Så tack (igen) för att ni finns!!

"Du ryckte mig i håret!"

"Lade osten på locket!"

"10 kr, någon?"

"Leksaksstol i ryggen"

"'Det heter inte dra alla över en kam' 'Jo, det gör det faktiskt'"

"BEN&JERRY'S ute i Kjula"

"Radiotårta och fyllda baguetter"

"Fester och födelsedagar"

Och mycket, mycket mer :P  

Så efter att ha sovit i över 13 timmar så mår jag prima nu.

Ska börja plugga fysik B så att jag inte failar totalt på provet. Så detta innebära no - körning för mig idag... Buhu för mig då!

Men nu är det bara så att jag älskar min kära vän som ringer nonstop, bara för att människan har "En plan". Hahaha! Hur söt får man bli?

Men tror inte att din plan är bättre än min... Jag "liksom" äger *ler ondskefullt*

Plan A: Skrota direkt, funkar ändå aldrig!  

Plan B: Egentliga "Plan A" men man kallar den för "Plan B" för säkerhets skull.

Plan C: Den näst bästa lösningen.

Plan D: Katastrofala, oanständiga och desperata åtgärden...

Så nu har du fått din förklaring <3

Saknar det...

Kommer ihåg den tiden då allt var underbart. Då man inte behövde oroa sig för hur vädret skulle bli. Då man sprang ut i regnet bara för att få hoppa i alla vattenpölar. Jag kommer ihåg hur det var att sitta och vänta på något gott, och sen när man fick det var det som julafton och ens födelsedag på samma gång.

Jag kommer ihåg alla promenader, alla bilder, alla trix vi gjorde i gräset, alla de gånger vi prata med enbart våra ögon.

Ibland önskar jag att vi kunde gå tillbaka. Men då minns jag...

Hela min världsbild förstördes den morgonen (eftermiddagen). Trodde inte att det var sant...

Saknar allt som man gör när man är så där...

Jag är med på arabisk tv...

Jag skratta sönder när jag såg det!

Mor och far tyckte att det var jätte kul och ringde till några av deras vänner:

"Slå på Ishtar, min dotter är med där!"

Det roliga var att jag inte syntes riktigt (TACK GUD FÖR DET!).

Då börja jag skratta ännu mer!

Men nu ska vi inte prata mer om det. Nu är det så att jag ska sy om min klänning och jag vet inte riktigt om jag vill göra det... Kom på att jag gillar rosetten. Plus att det är så att jag vill ha silver ögonskugga på studentfesten. Och om jag syr om den, så kommer det inte gå!

Men å andra sidan kan jag mixa silver och den färgen jag ska sy ditt på klänningen...

Men ska ändå inte sy ditt det ordentligt ifall jag ångrar mig...

Det slog mig precis att jag inte kommer gå på balen imorgon...

Men jag tror inte att jag kommer ångra det. Känns inte så kul att betala flera 2000 för en fyllefest... Jag är ju en mästare på att hålla dem! Tänk bara på min 18 årsfest.

Äh, kommer vara med flickorna imorgon, så får se vad som händer...