en annan nyans av svart
Kom att tänka på stans snyggaste kille. Inte för att jag inte tänker på honom rätt ofta, men såg precis en bil på honom...
Jag måste seriöst gå fram till honom och säga något, eller ja åtminstone såga "hej" till honom!
Måste på något sätt kolla och se om han ens vet att jag finns...
Hatar att vara anonym när jag inte bör vara det!
För människan måste juh veta vem jag är innan jag går fram till honom på studentfesten och kysser honom... Tror inte att det kommer att hända. För varje gång jag ser honom så stannar min värld upp och jag känner mig som en skulptur!
Vad är de för fel på mig?
Jag har väll aldrig varit den som inte gör något åt saken?
Jag som brukar prata ännu mer när jag är i sådana situationer!
Men varje gång jag ser honom känns det som om jag tappat rösten...
Vad är det Ohman brukar säga nu igen...
"Hej du känner nog inte mig men det är jag som har stalkat dig i 3 år!"
Muppen har nog rätt...
Såg honom första gången när jag vi skulle till Eskil på 9ornas dag (den dagen då alla 9or ska besöka gymnasieskolorna i stan). Han satt där och med sina kompisar och lyssna på den info som gavs ut till oss, men det enda jag hörde var mitt hjärta som bulta. Boom boom!
Senare upptäckte jag att min mor var hans lärare... Han och hans kompisar gick i den klassen hon alltid kom hem och klagade på. "Inte bra..."
Men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på hur underbart det vore att få stå så nära honom att man kan smaka på honom.
Men allt jag vet är ett namn!
Vem är du? Var bor du? Vad gör dig glad? Vad gör dig ledsen? Vad gillar du? Vad hatar du?
Men viktigast av allt, är du något för mig?
Jag bara måste säga "hej"! Det är det minsta jag kan göra...
Men herregud! Vad är de för fel på mig?
