standing where you left me
Hur hänger det ihop egentlig, kärlek och hat? Att älska och att hata någon, kan man känna båda för samma person? Kan man älska någon så mycket att man hatar dem tillslut? Eller måste man bli sårad av den man älskar för att kunna hata dem?
Hat, det är ett av de starkaste orden. Som vanligt så tänker inte folk på att det är så starkt. Utan de missbrukar de tre orden ”Jag hatar dig” lika mycket som de missbrukar orden ”Jag älskar dig”.
Men om man kan älska två personer samtidigt så borde man väll kunna hatälska någon? Eller älskhata. Det är en till grej det där: älskhata och hatälska. De borde betyda samma sak men när man tänker på det så är det två helt olika saker. Hatälska, då älskar man något så mycket att man hatar det! Medan älskhata innebär att man älskar att hata något.
Något är kanske i detta fall någon. Någon som var någon.
Nu är ni säkert lika förvirrade som jag är. Men jag försöker komma underfund med hur det egentligen är med att hata någon men ändå bry sig om personen. För om man faktiskt kan älska två personer samtidig… Så borde man kunna önska att någon inte fanns men ändå få en klump i magen av att höra att något är på våg åt skogen.
Hur kan man känna sig så här förvirrad? Hur kan man bry sig men ändå veta att man inte bryr sig?
För på något sätt står jag kvar där vi sa hej då. På något sätt står du vid mig med ditt leende och säger att allt kommer fixa sig. Att vi klarar oss. Att det är så det ska vara. Att det alltid kommer vara vi mot världen fast nu åtskilda och på två olika håll.
Nästa gång jag ser dig ska jag säga hej, fast med ditt leende. Nästa gång vi ses…
Fast helt ärligt vår tid är förbi. Att vi stöter på varandra av en slump är lika otroligt som att du skulle ringa när du ser det här. Att älska någon eller att hata någon, starka ord…
