losing my way
Jag blundar hårt. Jag koncentrerar mig noga. Tar ett djupt andetag. Andas in och andas ut, in och ut... Blundar hårdare. När jag slagit upp ögonen så ligger du där. Ok en gång till, blunda, koncentration, andars… Nepp, funkar inte nu heller.
Så jag ställer mig vid fönstret. Öppnar det. Lutar mig ut så att jag måste stå på tår. Andas djupt. Och blundar. Ne, det kommer inte gå. Så jag nöjer mig med att känna den isandevinden mot mitt ansikte. Jag behöver inte sluta blunda för att veta att du inte är här.
Jag behöver inte höra Erik Hassle sjunga Isn’t it Obvious eller The Fray med you found me. Jag behöver inte ligga ute mitt på en väg på ett rosa täcke med hjärtan på, bara för att få se stjärnorna. Jag behöver inte leta igenom min frys efter glass. Jag behöver inte…
Men viktigast av allt, jag behöver inte veta att du tänker på mig.
