från och med du
Life is a bitch and then you die.
Men innan dess så måste du få uppleva något som gör att du inte vill dö. Små söta saker. Små detaljer i vardagen som gör det lättare.
Saker som att din granne väntar på att du ska komma hem så att ni kan få några minuters tjejsnack. Saker som att dina klasskompisar skickar sms och talar om för dig att du finns. Saker som att någon av dina föräldrar ringer och säger att det är ok, att det kommer bli bra. Saker som ett mail. Saker som en varm kopp te när du kommer för att se på film. Som en stulen kyss i en trappuppgång.
Saker som får dig att känna att du lever. Du lever och du finns. Men sen, när alla gått, när du läst mailet, när läpparna är kalla, när alla sover… Då önskar man att man vore 3 år gammal och bekymmerslös. Man var ute och lekte tills det var dags att sova. Man fick ligga mellan mamma och pappa om man var rädd. Man fick 100 sagor berättade för en tills man mådde bra igen. Där en puss på det onda och godis var knepet för att få solen att skina igen. Där det värsta man viste var dåligt barnprogram och regniga dagar då ingen fick gå ut. Eller det hemskaste som kunde hända var att nallen var borta…
Då man kunde hoppa i vattenpölar och känna att man levde.
