love the way you lie
Jaha, jag får väll ta och erkänna: Jag föredrar kaos framför lugn och ro!
Hela sommaren har varit fylld med kaos. Då menar jag inte bara dåligt kaos, utan även bra kaos. Som när vi åkte till Irak och den enda gången man fick vara själv, var när man stod i badrummet eller skulle gå på toa. Det var alltid folk i närheten. Alltid någon som ville göra något. Alltid någon man delade rum med på kvällen och snackade med till småtimmarna. Alltid någon som skulle äta något när man var sugen på något. Alltid någon som såg till att man inte satt själv (vilket ibland blev jobbigt…).
Sen kom vi hem till Sverige. Här var det inte heller lugnt, då lilla Elias lärt sig både gå och springa under sommaren. Så det hela gick ut på att springa efter den söta skitungen. Detta inne bar att det alltid var folk hemma hos oss (bland annat hans farbror och hans föräldrar och andra vänner). Sen fyllde folk år, det gicks på bio och det härjades runt på alla tänkbara sätt!
Nu… Nu har vi fem österrikiska (typ) människor hos oss. De är alltid någon i varje rum. Det är alltid någon i köket som gör något gott. Det är alltid folk ute på altanen och chillar med något att dricka. Det är alltid någon som vill göra något kul. Det finns alltid någon som retas. Det provas alltid nya saker (kläder, vinner, drycker, mat, mm). Och alla andra kusiner är alltid över på fika eller för att bli ner supna av min kära far (som tycker att det är bland det roligaste som finns att se ”små killarna” bekänna sina djupaste hemligheter).
Då kanske ni undrar vad anledningen till att österrikarna är här är?
Jo, det är så att min kära kusinvitamin Fröken Awsa ska inom kort (om tre år, eller mer, men ändå) byta efternamn (aka gifta sig!). Så igår (lördag) så hade den söta Fröken sin förlovningsfest!
Bland de roligaste festerna jag varit på (om inte Den roligaste festen!) och jag har då varit på många fester! Jag har några bilder som jag tänker lägga upp nu. Resten togs med andra kameror så de måste jag sno imorgon eller senare i veckan.
Nu till min slutsats (ja det finns en!): Anledningen till att jag känner så här, att jag bekänner min stora kärlek till kaos är de att jag känner mig ensam på Wibban! Jag vill inte bo själv längre, det här var ganska tråkigt… Idag alltså!
