From a café window

Jävla skit!!!

Jag kan inte fatta att jag gjort det igen, jag lovade mig själv att aldrig fälla en tår till. Jag lovade att jag skulle le hur stormigt det än var, jag lovade!

Men nu sitter jag här med papper runt mig, en tårdränkt kudde och pusselbitar. När ska stormen ta slut? När ska jag äntligen få se solen lysa igen?

Jag som skulle släppa det, jag skulle leva på mina villkor. Men så länge jag ser dig framför mig så vet jag att det aldrig kommer bli som det en gång var.

Mitt livs största och bästa misstag!

Men bakom molnen skiner solen, det vet jag!

”Ta ett gals och känn dig fri, jag lovar!”