From a café window

Inte klokt hur några ord från en kär person kan få en att må så bra!

Jag sitter för mig själv och ler som ett fån, brandmännen i huset mittemot måste tro att jag är hög som ett hus. Hög på livet.

Men det är sant, jag har vikt ner mig för fort! Jag brukar kunna ta omöjliga strider och med min envishet, få motståndaren att be om att få retirera!

Jag brukar få det jag vill och linda det runt mina fingrar som ett snöre.

Men den här jäkla staden har fått mig ur balans! Jag är all over the place!

Och jag vet inte vad jag ska göra för att hitta balansen igen!

Måste börja använda mattan igen… ”Filosofi från ett blommigtgolv” fast nu är golvet svart och inte blommigt…

Dagens I-landsproblem: Jag vet inte vad jag ska ha för matlåda imorgon!