faller du faller jag
Har haft ett lång och trevligt samtal med en kär vän ikväll! Har börjat fundera på saker som sagts och saker som gjorts...
"Vad tjänar det till?" är det enda som ploppar upp i huvudet på mig när jag tänker på saken. Jag funderar och analyserar...
Hade det blivit annorlunda? Hade jag varit på någon annan plats nu? Hur hade saker sätt ut nu?
Sen är den stora frågan, "vad händer om jag tackar JA?"...
Kommer det att bli annorlunda eller som jag tänkt mig?
Vågar jag ens säga ja? Är det värt det?
Ibland blir man så förvirrad av alla tankar. Önskar att man kunde stänga av dem till stunder då man kände sig redo att tänka på dem. Men kan inte förneka att den vänskap som finns mellan oss är oslagbar! Att vad som än händer så kan det inte bli fel... vi har juh redan testat, skrotad och funderat på det mesta.
Det kan inte bli fel när det känns så rätt eller kan det?
Vi klarar oss alltid, eller hur?
"En ängel det är vad du är, en ängel utan vingar... Så därför har jag köpt ett par till dig!"
