From a café window

Så hon gick fnittrandes för sig själv, lite för kort kläd på bena och lite för öppet upptill. Men ändå ordentligt påklädd. Det åkte folk förbi och tittade förundrandes på henne, hon var ovanlig.

När hon nådde sitt mål, så bröt en solstråle mellan molnen och lyste upp hennes ansikte. Hon skuttade fram de få metrarna som fanns kvar mellan sig själv och målet. Hennes ansikte fortsatte lysa och värma alla som åkte förbi i de stora skinande bilarna.

Ren glädje, riktigt leende, absolut lycka.

Hon var solen, ljuset i mörkret. En ängel på vift.