From a café window

"Så kom igen då med allt du har o lappa ihop mig bäst du kan..."

Funderar på att sova med Ipoden inatt... Klarar inte av tystnaden.

Den känns så tjock, så kvävande...

"Om man följer ritningen på din handled så vet man vart man ska skära", är du säker på det?

Du borde inte tänka på sådant...

Precis när solen börja titta fram så drog molnen in på nytt. Det är som om att de regnar varje dag... Även fast jag tycker om regn så är detta inte sådant regn som man kan tänka sig att stå under eller dansa i eller bara skölja bort allt med. Detta är sådant regn som man var rädd för när man var liten...

Undra om solen kommer att skina på riktigt igen... Någonsin?

"Vad jag bryr mig om nu..."

Jag klarar mig... Det gör jag alltid!