From a café window

Varje gång, varje gång jag hör det går jag i bitar. Jag klarar inte av att tänka på det...

Tårarna rinner ner för kinderna och allt runt mig snurrar runt, runt. Jag vet inte längre vad som är upp och vad som är ner. Det är som att stå i mitten av storm. Sen hamnar man i stormens öga och allt blir stilla och tyst, dött...

När stormen är över, ser man sig runt omkring och det man ser får hjärtat att hamna i magen.

Allt runt omkring är i bitar, allt är trasig, allt är inte som det ska.

Det hemskaste som hänt i mitt liv, jag tänker inte återuppleva det! Aldrig någonsin!