då alla hämningar försvann och jag flög fritt igen
Jag vet, jag vet! Jag borde plugga på religionen, har juh prov imorgon... Men det handlar om systerreligionerna så det är nästan onödigt att plugga! Har ju läst om dessa tre religioner sen ettan. Ja, i varje fall om kristendomen!
Men jag bara måste säga det här! Jag kan inte hålla det inom mig längre...
Det känns som när jag hoppa bungy, som om jag måste skrika av lycka innan jag exploderar. Men jag kan inte skrika just nu för jag är sjuk och min hals är sårig :(
Men jag bara måste skrika!
Jag mår så jävla bra! Det är inte klokt hur optimistisk jag har var den senaste tiden... Jag känner mig som den tjejen jag var då jag började på gymnasiet. Hon var fri från alla bekymmer, vild (tack vara N :P), galen, lycklig och helt jävla nöjd med allt!
Under slutet av ettan och hela tvåan så tappade jag bort denna tjej... Hon liksom krossades och förstördes av allt som hände runt henne hon försvann, gömde sig någonstans djupt inne och vågade inte komma fram. Hon liksom gick in i en dvala och bara drogs med av sin omgivning, fängslades mot sin vilja!
Då och då försökte hon göra uppror men varje gång hon tittade ut så blev hon sårad. Och för varje gång så blev såren djupare och djupare...
Men nu är hon tillbaka, som en evig sol en underbar sommardag, som en fjäril...
Jag har saknat henne otroligt mycket!
Jag tänker inte låta henne gå tillbaka till djupet i mörkret! Hon ska få sväva fritt på de mjuka pärlvita molnen som omringar hennes värld.
KAN INTE FATTA ATT JAG ÄR SÅ JÄVLA LYCKLIG IGEN!
HELT UNDERBART ATT VARA MIG SJÄLV IGEN :)
