From a café window

Jag är nog knäpp eller något men jag tycker att romantiska middagar, där man sitter på någon restaurang med andra par runt omkring som gör precis samma sak, är töntiga. Ja, nästan så där obehagligt kliché!

Ne, om man vill bjuda mig på en romantiskmiddag så ska det nog vara extraordinary!

Min drömmiddag skulle nog bestå av en picknick. Det skulle vara i en park, eller varför inte i en avskild trädgård? Om det finns träd i närheten (och då menar jag någon meter ifrån) så ska det hänga lyktor i dem med levandeljus. Sen ska själva sittplatsen bestå av jättestor rödrutig picknickfilt, med brinnande marschaller runt omkring som bildar ett stort hjärta. Först ska det serveras något gott, som stora mackor eller det godaste som finns (om man inte räknar med choklad!) det vill säga varma mackor, eller toast som det också heter. Sedan efterrätt (såklart!) i chokladform, som till exempelstora chokladmuffins med chokladbitar i. Till allt de här ska det serveras vin.

När maten är uppäten så ska vi lägga oss på rygg och kolla på den stjärnbelysta himlen och försöka lista ut vad som är vad (det vill säga vad som är planeter, stjärntecken och namn på stjärnor). Detta ska göras medans vi myser :)

Eftersom hela picknicken ska ske medans det är mörkt, så måste det ske mellan september (?) och januari! Detta leder till att jag aldrig kommer få uppleva min drömmiddag... för vilken kille i sina sinnens fulla bruk kommer vilja gå på en picknick i den kylan? :(

Fast en oväntad och enkel röd ros vore heller inte så dumt...

            






Dagens I-land problem: slut på fredags sovmorgonar, nu börjar jag 8.30 istället. Vilken hemsk upplevelse...