From a café window

Kommer ihåg då vi satt på trappen och pratade. Känns som igår fast det var över ett år sedan... Det var ett riktigt samtal, ett samtal som man har med någon man verkligen litar på.

Det känns så skumt på något sätt... För du vet allt om mig. Behöver inte ens säga vad jag tänker på... Kan inte förstå hur du kan läsa mig som en öppen bok! Du vet vad varje leende betyder vad varje blick betyder och varför jaggör som jag gör... Du vet vad jag ska säga innan jag säger det och du vet vem jag egentligen är. Tror att du känner mig bättre än vad jag känner mig själv...

Så när du ringde, var du nog inte förvånad över att jag lät både glad och nervös... Det känns skönt att veta att du alltid kommer finnas där, även fast jag kanske inte gör det...

Vi borde göra det vi alltid önskat göra, säga det vi borde säga. Vi borde göra det snart! Vet att det var mitt fel sist men jag är helt på den här gången!

Förlåt. Har förstått mitt misstag nu... Borde ha valt annorlunda, borde inte gjort som jag gjorde...

Men nu vet jag bättre!

Tack för att du finns! Vi mot världen och NN...