From a café window

Jag kommer alltid komma ihåg, den dagen jag blev kär för första gången. Det var inte i vilken pojke som helst, utan i en speciell! En som kunde flygga, en som var bästa kompis med min favoritsagofigurer!  Jag mins det som om det vore igår...

Men eftersom man blir äldre så växer man ifrån det... man blir liksom vuxen...

Tills jag fick uppleva honom idag igen... men i en ny version! Där han var mer verklig än jag någonsin sätt honom. Det bästa är att han kan fortfarande få mig att skratta som en barnunge och gråta som om mitt liv hängde på det. (I Do Believe in Fairies! I Do, I Do!)

Det värsta är att det faktiskt är en dirty little secret, att berätta de här! Det finns nog två i hela världen som känner till mina känslor för den här pojken...

Men idag ska jag erkänna det för hela världen! Så här kommer det!

Jag önskar att jag vore Windy, så att jag kunde få kyssa Peter Pan!

Shit, vad skönt de kändes att avslöja den hemligheten!