From a café window

Vad gör du om 10 år? Ne, vänta! Stryck det där! Vad gör du om 5 år? Vart står du? Vart exakt kommer du stå? Kommer du vara besviken? Kommer du vara lycklig? Kanske nykär? Eller har du ett krossat hjärta? Kommer du stå i en meter djup snö eller under en strålande sol? Kommer du vara i ett land där du har dina nära och kära eller i ett land där du inte känner någon? Kommer du vara lycklig? Kommer du vara lycklig?

Vad kommer ha hänt i ditt liv m 5 år? Kommer du ha träffat någon som ändrat alla dina värderingar till de bättre? Kommer du vara någon du alltid velat vara eller kommer du vara någon bättre? Kommer du ha kontakt med din bästa vän eller kommer du ha en ny vän? Kommer han som du alltid pratar om att stå vid din sida eller kommer det finnas någon bättre? Kommer du stå med en bok i handen eller kommer du stå med en penna? Kommer du ha en kamera runt halsen? Kommer du vilja se tillbaka? Kommer du bo vid vattnet eller kommer du bo på högsta våningen?

Vart kommer du vara om 5 år? Kommer du vara lycklig? Kommer du vara frisk? Kommer du vara hel?

I guess that I found someone like you.

Med solen i ögonen och ett stort leende på läpparna så är en övertrött Norpan på väg mot sin säng (ha en stund iallafall sen ska det härjas!).
Inget kan dra ner mitt humör så länge solen skiner! Bäst av allt är nog att det inte var mörkt idag när jag skulle till skolan. För det får vara hur kallt som helst och snöa massor så länge det är ljust ute på morgonen!

Om 19 minuter är jag där jag hör hemma, om 30 minuter är jag där jag verkligen vill vara.

Kan det bli bättre?

Igår skrev jag 5 olika brev till 5 olika personer. 5 brev som aldrig kommer att bli lästa. Så därför kunde jag skriva ner allt, båda snälla och riktigt elaka saker. Saker som jag aldrig skulle säga till en person för att jag skulle aldrig klara av att såra någon så mycket. Så därför kändes bra att skriva brev som aldrig kommer bli lästa.

Efter detta så tog jag ett djupt andetag och kände hur världen blev en bättre plats.

Så nu när bitarna äntligen faller på plats så är det helt ok att falla på nytt.

Så nu ska jag prova mina kläder inför den stora festen den 24/2!

Hur kan man må så bra och så dåligt på samma gång?

Jag älskar musik! Utan musik skulle min vardag vara grå, tråkig, händelsefattig, deprimerande och det är inget jag vill leva med. Jag kan inget annat än att höja volymen till max, ställa mig upp och dansa ut alla känslor. Den endorfinkick man får slår nästan ut allt annat. Det är som att vara redlöstfull utan konsekvenser. Eller socker hög utan de låga kurvorna.

Det finns som sagt inget bättre, så därför är det konstigt att man kan må så dåligt att man är på botten men samtidigt så bra att man svävar.

Allt som stoppar mig just nu är 7 anledning. 7 anledningar som jag är kär i (just nu).

Livet är inte en dans på rosor men jag tänker inte låta det stoppa mig från att dansa till jag inte kan stå upp längre!