From a café window

Ok så här ligger det till, jag kommer inte sluta blogga utan jag kommer att befinna mig i IRAK!

Min plan är att fota massa och lägga upp bilder så fort jag får tillgång till internet. Men hey, det är Irak vi pratar om… Strömavbrott and stuff. Så vi får se hur ofta det blir. Men in och titta ändå man vet aldrig när elguden är på min sida.

Anledningen till att jag kör svengelska nu, är den att söta Don – Don var här med min favo Ben&Jerry’s för att muntra upp mig. hon hjälpte mig lite faktiskt, hon bar ut väskorna medan jag damsög mitt rum och hon hjälpte mig välja musik till min Ipod.

Nu kvarstår bara att packa ner det sista som jag kommer att använda imorgon och sen är det bil till Arlanda som gäller. Därifrån någon timmes taxfri shopping innan våran 6 timmars resa börjar.

Jag vet inte när jag kan höra av mig till alla, men skriv söta saker till mig här eller på facebook så att jag inte känner mig helt ute på en öde Ö. Juste… Det finns en chans att jag inte har mottagning på telefonen när jag är där… Jag vet jag vet, naken, rädd, exposed...

Jag kommer dö! Civilisation sökes!

Ibland tänker man sig inte för, man bara kör på. Sen (som vanligt) så hinner tankarna ikapp och man funderar på vad man egentligen tänkte på just då.

Det har pratats massa om att vara ”Snygg och lycklig”, om att man ska bete sig vuxen och göra saker på ett vuxet sätt. Det har tappats tro och hopp, det har klagats och supit, det har gråtits och skrattats. Det har även gjorts mycket dumt.

Men kan det vara så att det man egentligen borde ha är det man inte vill ha? Det man inte kan tänka sig, det som känns helt fel. För vad säger att det som känns helt fel nu inte är helt rätt om ett tag?

Så ska man tro eller ska man inte tro? Ska man sluta tro, ta allt som ”sånt skit!” och gå vidare?

Eller ska man fortsätta, lite halvt vilsen och alltid på vift… Göra saker som får andra att skaka på huvudet och önska tyst att det vore dem.

Det tog ett år för mig att förstå vad som spelar roll. Så efter att jag varit vilse och på vift så har jag förstått att det enda som spelar roll är vad man har for relation till sig själv. Att de som verkligen bryr sig är de som inte ställer till med extra drama och de som inte bryr sig ifall man gör bort sig eller inte.

Det enda som betyder något är att man inte ljuger för sig själv, att man är ärlig i allt man gör. Bra karma ger bra möjligheter.

Så egentligen spelar det ingen roll vart bollen är, det är tydligen ändå ingen som tänker röra den. Saker är som de är av en anledning. Och misstag sker.

Har haft värsta SATC grejen här hemma!

Ni vet scenen när Carrie Bradshaw tappar bort sitt ”Carrie” – halsband? Jo, jag tappa bort mitt halsband för ett tag sen. Ni vet den med hjärtat som går att öppna och stänga (förlåt men jag våga aldrig berätta det för dig). Idag när jag häll på att packa upptäckte jag ett hål i min väska… Och PRECIS som Carries halsband så låg mitt halsband därpå samma ställe…

Det roliga är att hon är i Paris när det händer och min väska är köpt i Paris!

Snacka om att leva som på film!

Ser du Roger, det som händer på film kan faktiskt hända i verkliga livet också!

 
 (Z <3)

Jag ser dig!

Don – Don: ”Men titta in i kameran dåå!”

Moi : ”Jag kan inte! Är typ såå mesmerized av min sminkning, har aldrig lyckats så bra!”

***

Don – Don ”viskar”: ”Vadå när kommer X?”

***

Don – Don *SKRIKER*

Hallin med ett stort leende och armarna runt mig: ”Såklart så hör man bara dig, Nour!”







MEN HON ÄR VÄRRE ÄN MIG, ELLER HUR?!

Sätter igång shuffle på Spotify, din låt spelas upp direkt. Loggar in, 13 meddelande från dig. kollar i min väska, ett trasigt Eiffeltorn glimmar i solskenet. Jag kan inte sluta le, jag kan inte sluta tänka på hur det kunde ha blivit.

Alltid något som håller oss isär, även om hela universum verkar för att ge oss det vi vill ha. Varje rödros har sin doft, din doft ligger i min plånbok där du la den. Känner mig helt störd när jag plockar fram den för att dofta på lycka.

När du ler, ler jag.

Snart står vi där på kanten igen och ler…

Jag har fått en väska nu. En rätt så stor väska, jag får till och med plats i den. Men nu är det inte så att vi ska packa ner mig utan 6 par skor. Hälften av alla de skor jag hade med mig hit. Till mitt försvar kan jag säga att jag tänker lämna kvar ett par skor där. De är trasiga och ska endast tjäna sitt syfte som reseskor till ett skumt land.

Men så klart så har jag ett annat erkännande. Ett ganska töntigt erkännande, min största skräck (förutom fåglar, dockor och kryp) är att mina kläder ska försvinna i flygget! Eftersom vi att vi reser så mycket så känns det som om det är en tidsfråga innan en av våra väskor försvinner. Visst pappas väska var på vift när han åkte till Marocko och alla våra väskor har vid ett eller annat tillfälle gått sönder… Men jag vill inte riskera mina favoritplagg (om min svarta klänning försvann så skulle hela helvätet braka löst på flygplatsen!).

Så därför packar jag alltid ner ”allt som inte får försvinna” i mitt handbagage! Vilket är lite kul då jag en gång fick min väska genomsökt och de titta på mig som om jag vore värsta party freaket! Men men jag tar inga risker när det gäller mina kläder, de är som mina barn för mig… Ja, jag skriv med sömn i ögonen. Ser knappt hela skärmen!

Dagens I-landsproblem: Jag vet inte hur jag ska få tag på A, vågar inte ringa…

Fick ett samtal av Eskilstuna Kuriren nyss… De vill göra ett reportage om förra årets studenter och hur det gått för dem och deras framtida planer. Tydligen hade de fått ett tips om att jag skulle vara ett bra intervjuobjekt (?!).

Kul, men inget för mig tror jag då jag skulle svara ”ööö Jag vet inte…” på alla frågor som kan tänkas komma på intervjun. Så nu ska jag tänka på saken fram till tre och sen ska jag ringa och tacka nej, tror jag… 

Fast det skulle vara kul att få göra själva intervjun, alltså vara den som intervjuar folk.

Nu ska jag vara duktig och städa lite och fixa något att äta.

Tradition och roliga flak..

     



Donia gjorde en DOONIIA (för er som inte vet: kom för sent!) så vi fick hänga med hennes mamma :D


  

Sitter på övervåningen i den gröna soffan med dator och Z tv (Är det bara vi som fortfarande har den kanalen?), datorn och en bok. Ja jag vet, varför har jag alla tre… Men jag vill ha musiken från teven för att få se på musikvideon, datorn för att ha kontakt med världen när boken blir för djup. Jag tänker inte säga vilken bok det är, sorry mupps!

Men för er som inte har facebook, så är jag i ETOWN nu! Pappa åkte upp och hämta mig från jobbet, eftersom jag hade massa packning (läs: skor) som skulle med hit. Så när jag kom hem fick min kära mor och Stora Klumpen en chock! För nu skulle alla deras kläder ut ur min walkincloset men självklart fanns det inga klädgaljor kvar åt mig! Så det utbröt ett mini tredje världskrig här hemma.  Men pappa löste allt genom att jag får ”sno” galjor imorgon när ingen är hemma… Världens bästa pappa!

Men nu är jag bara trött. Har inte ens packat upp allt än. Det jobbiga är att jag kommer få packa igen, om 13 dagar då vi åker till Irak. Jag vill inte!

Dagens I-landsproblem: Varför måste man stryka sina kläder? Det blir ändå aldrig bra!

Jag känner mig som en bortskämd snorvalp! Min kära pappa åker direkt från jobbet (han jobbar mellan 04.00 och 14.00) för att hämta mig och mina 12 par skor (plus de jag kommer ha på mig, så totalt 13 par skor). Det sluta med två resväskor, två weekend väskor och två body shop tygpåsar.

Japp, mamma och pappa kommer mörda mig! Men jag ska ”vara hemma hela sommarn”. Så det är deras fel att jag måste packa inför Irak resan, Österrike veckan och Paris dagarna. Resmaterial (böcker) tar plats juh!

Så nu ska jag bara ta en sista runda här för att se att jag inte glömt något…

Kommer sakna Alla Människor!

Dagens I-landsproblem: Jag kommer inte in i badrummet, mina väskor står i vägen!

Snart åker jag, snart är jag där jag hör hemma, snart kan jag ligga ute i gräset och göra nada. Ringa runt till folk och ha det mys i någon park, ringa folk och ha det mys hemma.

Snart är jag på de vällbekanta gatorna där jag känner mig som tryggast. Dansa fram i gränderna och hänga på uteserveringarna. Shoppa på TP och planka på parken. Hämta Stora Klumpen från P-badet och tvinga henna att hänga med till Slagsta glass.

Sitta på trappen utanför stadshuset med en påse från godisland, i väntan på att bion ska börja. Sitta på trappan och spana efter snygga J… Bada i pinnfontänen när ingen ser, smyga in på statsbiblioteket för att svalka sig från värmen, sitta på Strömsholmen med en glass och Spicy och äta på Pastahuset när det är fullt överallt annat.

X – antal timmar, 12 par skor, 15 klänningar, gud ved hur många plagg sammanlag, en trött kusin senare och jag är färdig packad inför en sommar på vift.

Det slog mig precis att ända sättet folk kommer kunna ha kontakt med mig är via facebook och bloggen. Mina 23 dagar i Irak kommer vara mobilfria då jag troligtvis inte kommer ha mottagning… Fast det var sex år sen jag var där, mycket har tydligen förändrats.

Nu är frågan bara hur jag ska ta mig till stationen imorgon. Jag funderar på att ta en taxi. Men min kära Kusinvitamin kommer mörda mig om hon får reda på den planen. Men så klart så hade hon redan löst det genom att be sin man köra mig till stationen… Men håll tummarna att min kära Far kör upp för att hämta mig!

Två stora resväskor (tucktuckar alltså), en Weekend väska (Min väska som jag köpte i Paris, som jag brukar ta med mig upp på planet. Ni vet en sådan där väska man lägger saker som absolut inte får försvinna på flygget.) och så dataväskan med dator och diverse elektroniska saker som KAMERAN! (TOTALT 4 VÄSKOR)

Japp, kameran ska med till Irak så ni kommer åtminstone få massa bilder därifrån. Funderar på att blogga i bilder under hela Irak resan. Inga ord alltså, bara bilder!

En sak till, tack för besöket

Plugga = Blogga

Plugga = Äta

Plugga = Glo på saker och ting

Plugga = Städa

Plugga = Kolla mail

Plugga = Kolla alla andra bloggar

Plugga = FACEBOOK

Plugga = Hitta roliga personer på MSN

Plugga = Skicka SMS

Plugga = Prata telefon

Plugga = Kolla old saker på datorn

Plugga = Sucka djupt och komma på 100 andra roligare saker

Plugga = Leta bra musik

Plugga = Ta kort med Webcam

Plugga = vilja hänga sig i trappen

Plugga = GÖRA ALLT ANNAT ÄN DET MAN SKA GÖRA

Japp, så är det!

Parkhäng i Humlegården och Café Opera. Mat och galen taxichaufför.

STOCKHOLM BOOGIE med andra ord.




       
  

Sitter och lyssnar på Elvis Presley – In The Ghetto och får inget gjort. In genom fönstret kommer en underbar doft av grillat och sommar. Jag längtar till min altan och min sommar. Det kommer inte vara en annorlunda sommar. Det kommer vara något extra.

Jag må vara tillbaka på ruta ett men jag vet att jag gjort rätt den här gången. Och helt ärligt så bryr jag mig inte om vart jag hamnar för jag vet att jag kommer klara mig galant.

Det hjälper att prata i telefon med underbara N när man känner att man ändå inte kommer få något gjort. Det är du och jag min vän (och en säng med trasiga pärlor, ”fast utan svin”).

Dagens I-landsproblem: Varmdusch eller Kalldusch?  

Jag som aldrig tar av mig det. Jag har aldrig tagit av mig det. Men jag gjorde det för dig. Jag la det på hyllan. Jag tänkte om. Jag låtsades som om det inte gjorde något. Jag låtsades vara någon annan. Så jag blev någon annan. Men det gör inget. Ibland händer det att man blir sig själv igen. Som nu. Som den senaste tiden. Jag kom tillbaka. Jag Är Tillbaka.

Tillbaka till den jag älskar att vara. Så därför känner jag mig som ett busfrö, inget spelar roll längre. Jag ska bada i en fontän och jag ska hoppa från ett flygplan. Frågan är inte om längre utan när. När. Kanske inte just nu, kanske inte om en vecka men definitivt inom en snarframtid.

För jag är inte hon som klev in genom dörrarna för ett år sen. Jag är hon som sprang ut för ett år sen. Sprang ut med ett leende och svävandes i en annan dimension. Jag är hon jag brukade vara. Ingen du träffar tidigare utan någon du önskar att du träffat tidigare.

Jag är ”var har du varit i hela mitt liv” – tjejen.

Nu ska jag skruva upp musiken och göra något jag inte brukar göra. Jag ska tänka tillbaka på det som varit och tänka på vad jag vann på det. Alltså inga ”tänk om” inga ”jag borde inte” och absolut inga ”varför…”.

Och gissa vad, frankrike kommer hända den här sommaren. Frankrike, precis som för några år sen ska jag gå runt hand i hand med mitt öde.

  

Igår var det student firande hos familjen Unesi och oj som det firades! Laddad med present och allergitabletter mötte jag upp Miss Z, för att ta mig till rätt plats i tid. Utspringningen här var ganska B. Efter att ha jämfört det med den vi hade förra året.

Visst de har sina traditioner och stuff. Men att varje klass ropas upp och de får stå och hoppa på en scen innan de springer till sina föräldrar. Medan alla andra som tar studenten står och väntar en halv meter från sina föräldrar… Nja inte riktigt kul om ni frågar mig!

Det har heller ingen fontän som de åker runt och de har inga som står i fontänen och fyller flaskor och kastar på studenterna. I den här staden kastar man ägg… Ägga studenterna… Nice?

Men maten var toppen. Jag älskar maten! Jag ska nog flytta in till familjen Unesi!

Sen bar det av, iväg till 550 och Mr E (ja Izla, blink blink, jag vet vad du gör nu). Gaaa, jag blir dum i huvudet av det där leendet! Jag får svaga knän (jag överdriver men jag älskar det där leendet!). Och till Fröken Blink Blink jag flörta utan att vara full! Jag känner mig så flummig, hahaha!

ÄH JAG BRYR MIG INTE OM NÅGOT EFTER DET DÄR LEENDET! Tänk att det finns diamanter i Slöddertälje också! Söt är han också… Mr E, mE likE Mr E!

Ps. i Slöddertälje sprutar man Sommersby och inte champagne på studenten, HAHAHAHAHA!   

Och så står du där, ler som än ängel och ger mig en rejäl bitch slap med endast ditt leende!

Underbara du, vad gör du när du inte ger mig komplimanger? Ligger du i din säng och lyssnar på våran skiva?

Jag känner mig så fånig, sitter i mitten av min säng i en stor t-shirt och ler som ett fån. Hur många bekymmer jag än har så spelar det egentligen ingen roll just nu. Livet är underbart, mitt liv är underbart. Jag ”typ” älskar att le så här!

Det spelar ingen roll hur många sprickor det finns i virket, det är ändå starkt. A force of nature, det är vad vi är, du och jag i en smoothie mixer! Hahaha!

Darling, det snurrar runt, så fånga mig när jag faller.

God morgon eller godförmiddag kanske det heter. Men å andra sida så vaknade jag nyss! Spotify spelar numera musik för mig på natten också. Jag vaknar till en ny låt varje dag.

 Idag vaknade jag till fel sorts musik med tanken på hur dagen är planerad. Om några timmar kommer J och det ska planeras och trixas lite. Sen är det Stockholm boogie för hela slanten!

Tanken är att vi (jag, fröken Östlund och några av hennes vänner) börjar på Wibban lite lätt, för att sedan ta oss till Humlegården för en lätt picknick. Där vi även kommer möta upp Mr Skarsgård och några av hans vänner.

Hur kvällen kommer sluta, vet jag inte än. Men jag hoppas att den inte slutar förrän imorgon bitti.

Dagens I-landsproblem: Mr Paris (aka M, aka killen med stilen)  

Hmm… Vad är detta? Är det äkta eller bara ett beroende? Kär i kärleken. Kär i känslan av att sväva. Fjärilar i magen och det där fåniga leendet. En illusion kanske? Dyker jag i med huvudet före igen? Japp.

Med andra ord jag står på kanten helt enkelt, ska jag hoppa eller inte? Jag brukar hoppa. Jag brukar dyka i med huvudet före. Jag brukar göra det skattandes och med frasen ”do you best and fuck the rest”. Men nu står jag på kanten och tvekar. Och Bungyjump – snubben står bakom ”ju längre du står här desto större chans att du inte hoppar alls!”. Som tur är tittade jag bestämt på honom och sade ”jag vet” med ett leende.

Jag brukar göra det skrattandes. Men nu står jag som sagt på kanten och tvekar. Vad är det värsta som hända? Att jag slår i huvudet i stenarna på vägen ner? Eller att det inte tar slut?

Jag klarar mig, jag klarar mig alltid…

Om Carrie Bradshaw återföds till ett par skor så måste jag återfödas tillett sockerrör. Ett råsocker rör.

Jag kommer åtminstone vara söt, sockersöt. Jag har ett problem (första steget att bli av med ett beroende är väll att erkänna det?)… Ett stort problem, jag hoppas att jag inte kommer få rulla fram i framtiden! Inte för att jag går upp i vikt av att äta socker, men ändå.

Eftersom jag åker till Irak i 23 dagar så kommer jag få abstinensbesvär. Så jag tänkte ta en tur till GL och köpa ett par kilo med mig till Irak. Sen slog det mig, om det är något ställe där jag inte kommer få abstinens så måste det väll vara i Irak! Så då kommer nästa problem… Hur ska jag sluta om jag inte få en ärlig chans att försöka?

Är det ödet? Vem där uppe hatar mig så mycket? Och vad har jag gjort mot it? Jag är väll snäll?

Nepp, det är tydligen över nu.

Nu ska jag ringa min kära mor och gnälla på att jag ärvt hennes gener!