From a café window

Sitter och äter godis och glor på regnet, kommer ni ihåg när jag skulle sluta äta godis? Hur fail var inte det försöket? Höll i vad, två dagar? Jag och min självdisciplin är inte så bra vänner. Vi har lite problem nu med… Har 63 saker att göra men inget av dem blir gjorda just nu.  

Det hjälper inte heller att Oskar sitter här och stör.(Ja jag vet lite schizo…)

Så nu önskar man nästan att min kära mor var har och gav mig ”jag-har-varit-lärare-i-irak” – blicken! Då blir det ordning och reda här, med här menar jag mig. Tyvärr så är hon inte det och jag sitter och moffar godis istället!

Gaa vad jag vill vara en sån där som gör precis vad den ska göra när den bör göra det! fyy vad frustrerande!

Det positiva är att jag hittat min outfit till Kusinvitamins förlovningsgrej. Så om du läser detta Sally, ta en sväng förbi oss.

Det enda problemet är vilka skor jag ska ha… De som passar till klänningen och får det hela att se prober ut? Eller de som sticker ut lite och får det hela att bli väldigt Nourigt? Jag vet fortfarande inte vad det är för typ av kläder man ska ha på sig. Men jag tycker att det är bättre att vara uppklädd och sen dra på sig något som drar ner det hela än tvärtom.

Nu har det slutat regna tyst igen… Nu tycker jag att mamma och pappa ska komma hem med mitt te!

Meningen är att jag ska betala min räkning och plugga. Men vem kan plugga och betala räkningar när I gotta feeling spelas på Spotify?

Så jag tänkte köra en Sandra och berätta om min dröm.

Jag hade sjukaste drömmen inatt! Jag drömde att jag var alvarligt sjuk… Och då menar jag inte sjuk som i feber och hosta, utan sånt som inte syns om man inte berättar att man har det. Jag hade bara någon vecka kvar att leva och alla tassade runt mig för ingen visste hur de skulle reagera. Men sen helt plötsligt så kom det någon (Vi kallar honom Mr X men det är inte Mr X) och han påstod att han kunde läka mig med en simpel operation. Men först var jag tvungen att ge min nya klänning till hans släkting för att det var det sista exemplaret i den storleken. Och jag ville inte ge klänningen till henne för om jag blev frisk så var jag tvungen att ha den för annars skulle jag dö (?!).

Sen kom mamma och väckte mig så jag fattar fortfarande inte den där satans drömmen!

Så nu undrar jag om någon kan tyda drömmar? Hahaha, töntigt jag vet… Men det är inte första gången jag drömmer om att jag ska dö eller är död… Börjar bli lite läskigt då jag alltid får en känsla av att det redan hänt...

Aja!

Dagens I-landsproblem: Jag har fel tesorter här, så jag kan inte dricka mitt favote i regnet!

Jag brukar gå in på alla nära och käras bloggar så ofta jag kan. Men det finns två bloggar som alltid får mig att tänka och gör mig alltid på bra humör. Det är först efter att jag läst bloggen och börjat göra något annat som jag känner hur mycket jag saknar dem.

Det roliga är att jag alltid går in på bloggarna i samma ordning! Först Fröken Östlund, där jag får läsa ord med känslor och ibland höra något som får mig att tänka ” Det är precis så JAG känner just nu!”. Sen tar jag mig vidare till Obeka, där jag inspireras av musiken som får mig att längta tillbaka till de där mörka vinterkvällarna på Wibban. Och ser bilder på kläder jag letat efter men inte hittat! Jag känner mig verkligen som en mini Obeka!

Så kära mamma och stora syster, kan inte ni ta och slå en signal? Ditt barn/din lilla syster saknar dig/er!


 
     
  
  
    
  
  

Var på spontan bio idag. Ni vet när man får för sig att bara gå på bio, lite så där. Såg den nya filmen med massa snyggingar i, ni vet den ingen kan uttala rätt och ingen fattar. Inceptions.

Den var bra, inte så svår att förstå, men den hade många alternativa slut i ett. Rekommenderar den verkligen för de som har lätt att hänga med i filmer och gillar att diskutera den.

Nu borde jag sova egentligen, men jag har ett litet uppdrag i mitt rum…

Plus min kusin från Irak är rolig på facebook chatten.

Skriver snart och jag LOVAR bilderna kommer snart!

Jag lova Roger att lägga upp bilderna från Irak resan idag. Men jag har pluggat teori! Har lärt mig alla skyltar utan till nu. Och med tanken på mitt minne så är det en stor bedrift!

Ungefär så här gick det till:

”Hmm, den där skylten betyder att man ska lämna företräde åt andra bilar… Den där skylten betyder att man inte får parkera eller stanna här… Vad betydde skylten innan nu igen… Juste! Och den efter… Juste!”

Det hjälpte inte att det satt ögongodis snett till vänster om mig, och sen att han även hade ögonkontakt med mig då och då. Speciellt när jag somna och min hatt föl ner, så att jag vakna med ett ryck och undra varför jag sov med körhäftet i händerna…

Hursomhelst så har jag en annan bild att bjuda på istället och så lovar jag att lägga upp bilderna imorgon både här och på face.  

Ungefär så här kände jag mig när jag försökte lära mig alla skyltar:
(<-- Här gav jag upp och somna =) )

Jag hade tråkigt idag så jag gick på skattjakt i frysen. Och gissa om jag hitta min skatt! En päron splitt. Så jag ställde mig barfota i gräset och åt min glass med ett stor leende på läpparna. Barnsligt gott.

Det roliga var att en meter ifrån mig lekte två fjärilar. Å vad jag önskade att jag hade kameran med mig ut i trädgården! Men eftersom jag är lite halvt lat och eftersom ögonblicket skulle bli förstört av minsta lilla rörelse så stod jag kvar och bara njöt av det hela.

Så med leendet fortfarande på läpparna, så tänker jag på röda blommor och ser gardinerna fladdra till av den varma sommarvinden. Sommaren är snart slut, alla problem som man skjutit upp börjar bli verkliga igen.

Men nu, just nu är jag inte där än.

Jag ska fortsätta leva i min verklighetsdröm ett litet tag till.

Du är ett sms bort. Jag vet det innerst inne. Men något stoppar mig från att skriva det där sms:et, varje gång jag försöker. Det tar emot och det känns inte som om det är så det ska vara.

Det kan bero på att jag inte har en aning om vad jag ska skriva, förutom ”hej”. Det kan bero på att det känns fel mot någon annan. Det kan bero på att du ringde mig när jag tänkte på dig också. Det kan bero på att du inte verkar veta vad du vill. Inte för att jag vet vad jag vill, men ändå.

Det var vid den här tiden på året som allt började. Något nytt, något bättre, något jag ville. På våra villkor, vi tillsammans. Kanske borde skicka ett sms nu. Men du sover va? Du sover och du gör det förhoppningsvis inte ensam. För om du är ensam… Problem är bara förnamnet för mig.

Men om du hör av dig först… Vem vet, det kanske inte blir problem då…

Bon Iver – Skinny Love

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted?
Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?

Våra val gör oss till dem vi är idag. Det vi väljer formar oss. Som en båt man täljer själv, ibland slinter kniven och det blir djupare på vissa ställen och ibland slinter den så hårt att vi gör illa oss. Precis som de val vi gör, ibland går det så fort och plötsligt står man där och tänker ”Hur fan tänkte jag egentligen? Varför gjorde jag så?”. Men ibland blir det helt perfekt. Jag befinner mig i mitten stadiet, det här kan gå åt skogen men det kan även bli storslaget.

Så antingen svarar jag ”Ja” eller så lämnar jag allt åt ödet och ser vart jag hamnar… För ett fast och bestämt ”Nej” känns inte rätt just nu. Men vem vet, det kanske är just det valet jag borde göra nu.

Det händer mycket just nu och vissa saker känns inte så värdefulla just nu. Vissa saker som förr skulle ha betytt hela världen, är nu bara små skit saker.

Så frågan är just nu: ”Är du lycklig nu?”

Jag får se hur det blir med den frågan, men en sak är säkert jag behöver då inte oroa mig för något. Allt löser sig. Och jag vet varför nu.

Hur kommer det sig att du alltid får mig att le? Din lista, min lista, vår lista spelas nu. Den vaggar mig till sömns varje natt. Yellow, high, lucky, to be with you, the only exception, seventeen, isn’t it obvious och så självklart wonderful world.

Darling, du är den första snön, nybakta kakor, stora fluffiga chokladmuffins och chokladdoppade jordgubbar! Du är simply the best när jag behöver det som mest. Min privata solstråle som lyser endast på mig och ingen annan.

Du är min personliga sockerblandning. Utan dig faller jag isär.

Men the funny thing is: Jag är inte kär i dig..

Så vad är din plan Darling?

Så, då är man hemma i Sverige igen. Tanken var att resa vidare till Österrike och sen Paris men Österrike får nog vänta då hela tjocka släkten kommer hit om någon vecka. Vilket gör att Paris får vänta då självaste M kommer på besök från Nantes.

Jag blir nervös av att tänka på det. Mr M under mitt tak, nice! Bästa vore om man kunde planera en utekväll, en sådan som vi hade i frankrike…

Men nu kanske ni undrar hur jag har haft det i Irak, det är trots allt inte så vanligt i mina kretsar att man åker till Irak. Men bilder och historier kommer snart. Allt jag har att säga är att sjukt många fria (5 st. fria, var av en fria åt sin son och massa mammor frågade om man inte ville komma över på middag och bara välja en av deras söner… Ja.). Alla glodde när man hade något som inte var tillräckligt långt för deras smak och det fans sjukt snygga och artiga killar där. Men som jag lova Fröken Östlund så blev jag inte kär i någon… Hahaha!

En annan sak är den att alla här tror att det inte finns ett skit där och att folk inte ens har bilar… Men shit vad fel alla har! Folk där är helt sjuka! Vårat mode handlar om kläder och telefoner och skor, deras mode är bilar och hus. Något man hörde ofta var ”Nja, jag ska bygga nytt hus. Tre vånings hus är förra årets mode!” och ”Det här är min bil (pekar på en ny BMW), men jag ska köpa ny snart den är inte så modern jag funderar på en Chrysler”. Och då snackar vi stora bilar då det var omodernt med vanliga ”små” bilar. Helt sinnes!

Det är ganska synd om dem, de har så mycket pengar men de vet inte vad de ska göra med de…

Som sagt bilder kommer snart. Nu ska jag ner och äta vattenmelon och kolla om våra gäster kommit än.

Saknat alla, så hör av er till mig <3